P-120 Malachit
I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av P-120 Malachit, utforska dess många aspekter och ge en detaljerad analys av dess betydelse i dagens samhälle. I det följande kommer vi att ta upp dess historiska relevans, dess inverkan på yrkesområdet, dess inflytande på populärkulturen och de utmaningar den står inför idag. P-120 Malachit är ett ämne av stort intresse och dess studie kommer att göra det möjligt för oss att bättre förstå dess omfattning och hur det har format vår verklighet. Följ med oss på denna rundtur i P-120 Malachit och upptäck allt detta tema har att erbjuda.
| P-120 Malachit | |
 | |
| Typ | Sjömålsrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  Sovjetunionen |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1972 – |
| Används av | Sovjetunionen/Ryssland |
| Produktionshistoria | |
| Designdatum | 1963 – 1968 |
| Tillverkare | Masjinostrojenija |
| Specifikationer | |
| Längd | 9,15 meter |
| Vikt | 3180 kg |
| Spännvidd | 2,6 meter |
| Diameter | 762 mm |
| Stridsspets | Konventionell sprängladdning eller kärnladdning |
| Stridsspetsvikt | 840 kg |
| Sprängkraft | 200 kT |
| Motor | PDTT jetmotor TX-4L85 startmotor |
| Brinntid | 385 sekunder |
| Målsökare | Radar- och infraröd målsökare |
| Vapenbärare | Projekt 670M Tjajka, Projekt 661 Antjar, Projekt 1234 Ovod och Projekt 1240 Uragan |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 110 km (från fartyg) 70 km (från ubåt) |
| Flyghöjd | 40 meter |
| Maxhastighet | 1080 km/h |
P-120 Malachit (ryska: П-120 Малахит (Malakit), NATO-rapporteringsnamn: SS-N-9 Siren) är en sovjetisk sjömålsrobot utvecklad för att ersätta både P-70 Ametist för ubåtar och P-15 Termit för ytfartyg.
Historia
1962 kom deignbyrån Masjinostrojenija (OKB-52) med ett förslag på en enhetlig sjömålsrobot för både ubåtar och ytstridsfartyg. 28 februari 1963 fattade Sovjetunionens ministerråd beslut om att låta Masjinostrojenija utveckla och tillverka roboten. Problem med robotens motor gjorde att provskjutningarna inte kunde inledas förrän 20 september 1968. 1970 genomfördes ytterligare provskjutningar från korvetten S-51 Burja (storm) och med början i mars 1972 togs roboten i tjänst ombord på övriga korvetter i Projekt 1234 Ovod (Nanuchka-klass). De första ubåtsbaserade robotarna togs i tjänst i november 1973 ombord på den första ubåten i klassen Projekt 670M (Charlie II-klass).
Konstruktion
Flygkroppen på Malachit har samma diameter som Termit, men är drygt tre meter längre och mer strömlinjeformad. Jetmotorn ger Malachit längre räckvidd än både Termit och Ametist, något som gjorde det nödvändigt att kunna ta emot måluppdateringar i flykten på samma sätt som P-35 Progress.
Malachit har samma radarmålsökare som Ametist, men den är kompletterad med en infraröd målsökare för att minska känsligheten för störningar.
Källor
- ”Противокорабельная ракета П-120 Малахит” (på ryska). Ракетная техника. http://rbase.new-factoria.ru/missile/wobb/malahit/malahit.shtml. Läst 4 juli 2011.
- Sergei Babian. ”П-120 «Малахит»” (på ryska). Настоящие сверхзвуковые. Arkiverad från originalet den 2 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131002112908/http://www.testpilot.ru/russia/chelomei/p/120/index.htm. Läst 4 juli 2011.
- ”Крылатая ракета подводных лодок П-120 "Малахит"” (på ryska). Подводная Россия. Arkiverad från originalet den 17 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130117092752/http://www.rusunderwater.ru/weapons/krilatie/P-120_malahit.htm. Läst 4 juli 2011.