Owe Wikström har länge varit ett intresse- och debattämne i samhället. Sedan starten har den väckt nyfikenhet och reflektion hos olika människor runt om i världen. Under åren har Owe Wikström utvecklats och fått olika betydelser och tillvägagångssätt, och blivit ett ämne som omfattar ett brett spektrum av idéer och åsikter. Från det akademiska området till det sociala området har Owe Wikström varit föremål för studier och forskning, vilket genererat en stor inverkan på hur vi förstår och närmar oss olika aspekter av livet. I den här artikeln kommer vi att utforska några av de perspektiv och tillvägagångssätt som har utvecklats kring Owe Wikström, samt dess relevans i dagens samhälle.
Fred Bernt-Owe Wikström, född 16 april 1945 i Överluleå, är en svensk teolog, författare, psykoterapeut och präst. Åren 1984–2012 var han professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet.
Wikström är känd inom religionsvetenskapen för sin forskning om förhållandet mellan religion och olika kliniska psykologiska tillstånd, som trauman och fobier. Han har även forskat på moderna författarskap och klassiska kompositörer med användning av socialkonstruktivistiska och psykodynamiska teorier. Han är särskilt upptagen av samspelet individ–kultur för tolkningen av religiös erfarenhet. Vid sidan av vetenskapliga publikationer har han skrivit ett tjugotal böcker om musik, litteratur, konst och populärkultur.
Wikström utsågs till professor 1984, och är verksam internationellt i bland annat Erasmus. Han har ofta medverkat i media kring kulturella och religiösa frågor. Han är ledamot av Nathan Söderblom-Sällskapet. Han var visiting professor (1988) vid Princeton University och (1993) i Benares, Indien.
Med Långsamhetens lov som han utgav 2001 – 170 000 exemplar i Sverige och översatt till tio språk – nådde han ut till den stora publiken.
Han medverkade även i dokumentärfilmen Trädälskaren (2008).[1]