I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Olle Åberg på djupet, ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet på senare tid. _Var1 är ett spännande koncept som har genererat debatter och diskussioner inom olika områden, från akademin till underhållningsvärlden. I den här artikeln kommer vi att undersöka de olika aspekterna av Olle Åberg, och reda ut dess innebörd, implikationer och inverkan på det moderna samhället. Genom en detaljerad och rigorös analys kommer vi att fördjupa oss i komplexiteten i Olle Åberg, vilket ger en omfattande och multidisciplinär vision som gör att våra läsare kan förstå detta fenomen till fullo.
Olle Åberg | ||
![]() Olle Åberg. | ||
Friidrott, herrar | ||
Svenska mästerskap | ||
---|---|---|
Silver | 1949 | 800 meter |
Silver | 1953 | 800 meter |
Brons | 1955 | 800 meter |
Guld | 1951 | 1 500 meter |
Silver | 1954 | 1 500 meter |
Brons | 1956 | 1 500 meter |
Guld | 1949 | Terränglöpning 4 km lagtävling |
Olof "Olle" Viktor Åberg, född 24 januari 1925 i Hofors, död 19 december 2013 i Gävle, var en svensk medeldistanslöpare. Han tävlade fram till 1944 för Hofors AIF och därefter för Gefle IF. Han blev stor grabb nummer 151 år 1951.
Olle Åberg deltog i Sommar-OS 1952 i Helsingfors, där han blev 7:a på 1500 meter med tiden 3.47,20. Han deltog i 16 landskamper mellan 1947 och 1956. Han hade flera andra höga placeringar i världsbästa 1947–1953. Han vann Dicksonpokalen 1949 och 1951.
Olle Åberg satte världsrekord på 1000 meter med 2.21,3m på Østerbro Stadion i Köpenhamn 10 augusti 1952. Tillsammans med Gefle IF:s övriga brandmän (Ingvar Bengtsson, Gösta Bergkvist och Henry Eriksson) satte han fyra världsrekord på 4 x 1500 meter och 4 x 1 engelsk mil 1947–1949. SM-guld på 1500 m 1951. Totalt tre individuella SM-silver och två brons på 800 m och 1500 m 1949–1956. Sex SM-guld på 4 x 1500 meter och i Lag terräng 1947–1955, samt ett silver och ett brons.
Olle Åberg är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Gävle.