Nascar Winston Cup Series 1973

I dagens värld har Nascar Winston Cup Series 1973 fått oöverträffad relevans. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess påverkan på populärkulturen eller dess relevans i historien, är Nascar Winston Cup Series 1973 ett ämne som förtjänar att analyseras och diskuteras. Från dess ursprung till dess inverkan idag har Nascar Winston Cup Series 1973 lämnat en outplånlig prägel på mänskligheten. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska alla aspekter relaterade till Nascar Winston Cup Series 1973, och försöka förstå dess betydelse och betydelse i olika sammanhang. Genom en fördjupad analys och en kritisk blick hoppas vi kunna belysa Nascar Winston Cup Series 1973 och dess implikationer i dagens samhälle.

Nascar Winston Cup Series 1973
Allmän information
PlatsUSA
Säsongsnummer25
Antal race28
Start21 januari
Slut20 oktober
Bilar
Chassin
[a]
MotorerSe ovan.
Däckleverantör(er)
Deltagande
Mästare
FörarmästerskapetBenny Parsons
MärkesmästerskapetChevrolet
Årets rookieLennie Pond[1]
◄ 1973 ►

Nascar Winston Cup Series 1973 var den 25:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.

Säsongen bestod av 28 race och inleddes 21 januari på Riverside International Raceway i Kalifornien och avslutades 20 oktober på North Carolina Motor Speedway. Serien vanns av Benny Parsons i en Chevrolet körande för DeWitt Racing. Parsons stod bara som segrare i ett lopp (Volunteer 500) men vann på poäng.[2] Det var hans enda mästerskapsseger.

Det var ursprungligen 31 lopp i tävlingskalendern. Under säsongen ströks tre lopp av olika orsaker och enbart 28 kördes. Dom lopp som ströks var Miller High Life 500, Northern 300 och Yankee 400

Tävlingskalender

Nr Officiellt namn Bana Datum
1 Winston Western 500 Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien 21 januari
125 Mile Qualifying Races Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida 15 februari
2 Daytona 500 18 februari
3 Richmond 500 Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia 25 februari
4 Carolina 500 North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina 18 mars
5 Southeastern 500 Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee 25 mars
6 Atlanta 500 Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia 1 april
7 Gwyn Staley 400 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina 8 april
8 Rebel 500 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina 15 april
9 Virginia 500 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia 29 april
10 Winston 500 Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama 6 maj
11 Music City USA 420 Fairgrounds Speedway, Nashville, Tennessee 12 maj
12 World 600 Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina 27 maj
13 Mason-Dixon 500 Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware 3 juni
14 Alamo 500 Texas World Speedway, College Station, Texas 10 juni
15 Tuborg 400 Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien 17 juni
16 Motor State 400 Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan 24 juni
17 Medal of Honor Firecracker 400 Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida 4 juli
18 Volunteer 500 Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee 8 juli
19 Dixie 500 Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia 22 juli
20 Talladega 500 Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama 12 augusti
21 Nashville 420 Fairgrounds Speedway, Nashville, Tennessee 25 augusti
22 Southern 500 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina 3 september
23 Capital City 500 Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia 9 september
24 Delaware 500 Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware 16 september
25 Wilkes 400 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina 23 september
26 Old Dominion 500 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia 30 september
27 National 500 Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina 7 oktober
28 American 500 North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina 21 oktober

Resultat

Nr Tävling Pole position Flest ledda varv Vinnare Team/
bilägare 		Konstruktör Rapport
1 Winston Western 500 David Pearson Mark Donohue Mark Donohue Penske Racing South AMC Rapport
KV 125 Mile Qualifying Race 1 Buddy Baker i.u. Buddy Baker K&K Insurance Racing Dodge Rapport
KV 125 Mile Qualifying Race 2 Pete Hamilton i.u. Coo Coo Marlin Cunningham-Kelley Chevrolet
2 Daytona 500 Buddy Baker Buddy Baker Richard Petty Petty Enterprises Dodge Rapport
3 Richmond 500 Bobby Allison Richard Petty Richard Petty] Petty Enterprises Dodge Rapport
4 Carolina 500 David Pearson David Pearson David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
5 Southeastern 500 Cale Yarborough Cale Yarborough Cale Yarborough Howard & Egerton Racing Chevrolet Rapport
6 Atlanta 500 Gordon Johncock David Pearson David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
7 Gwyn Staley 400 Bobby Allison Richard Petty Richard Petty Petty Enterprises Dodge Rapport
8 Rebel 400 David Pearson David Pearson David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
9 Virginia 500 David Pearson Cale Yarborough David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
10 Winston 500 Buddy Baker David Pearson David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
11 Music City USA 420 Cale Yarborough Cale Yarborough Cale Yarborough Howard & Egerton Racing Chevrolet Rapport
12 World 600 Buddy Baker Buddy Baker Buddy Baker K&K Insurance Racing Dodge Rapport
13 Mason-Dixon 500 David Pearson David Pearson David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
14 Alamo 500 Buddy Baker Buddy Baker Richard Petty Petty Enterprises Dodge Rapport
15 Tuborg 400 Richard Petty Bobby Allison Bobby Allison Bobby Allison Chevrolet Rapport
16 Motor State 400 Buddy Baker Buddy Baker David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
17 Medal of Honor Firecracker 400 Bobby Allison David Pearson David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
18 Volunteer 500 Cale Yarborough Benny Parsons Benny Parsons DeWitt Racing Chevrolet Rapport
19 Dixie 500 Richard Petty David Pearson David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
20 Talladega 500 Bobby Allison David Pearson Dick Brooks J.H. Crawford Plymouth Rapport
21 Nashville 420 Cale Yarborough Cale Yarborough Buddy Baker K&K Insurance Racing Dodge Rapport
22 Southern 500 David Pearson Cale Yarborough Cale Yarborough Howard & Egerton Racing Chevrolet Rapport
23 Capital City 500 Bobby Allison Richard Petty Richard Petty Petty Enterprises Dodge Rapport
24 Delaware 500 David Pearson David Pearson David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport
25 Wilkes 400 Bobby Allison Richard Petty Bobby Allison Bobby Allison Chevrolet Rapport
26 Old Dominion 500 Cale Yarborough Cale Yarborough Richard Petty Petty Enterprises Dodge Rapport
27 National 500 David Pearson Cale Yarborough Cale Yarborough Howard & Egerton Racing Chevrolet Rapport
28 American 500 Richard Petty David Pearson David Pearson Wood Brothers Racing Mercury Rapport

Slutställning

Plats Förare Starter Vinster Top 5 Top 10 Pole Varv Prispengar Poäng +\-
1 Benny Parsons 28 1 15 21 0 374 $182 321 7173,8
2 Cale Yarborough 28 4 16 19 5 3167 $267 513 7106,65 –67
3 Cecil Gordon 28 0 8 18 0 5 $102 120 7046,8 –127
4 James Hylton 28 0 1 11 0 1 $82 512 6972,75 –201
5 Richard Petty 28 6 15 17 3 1815 $234 389 6877,95 –296
6 Buddy Baker 27 2 16 20 5 976 $190 531 6327,6 –846
7 Bobby Allison 27 2 15 16 6 869 $161 818 6272,3 –902
8 Walter Ballard 28 0 0 4 0 5 $53 875 5955,7 –1218
9 Elmo Langley 27 0 0 4 0 0 $49 542 5826,85 –1347
10 J.D. McDuffie 27 0 3 10 0 11 $56 140 5743,9 –1430
11 Jabe Thomas 25 0 0 1 0 0 $42 955 5637 –1537
12 Buddy Arrington 26 0 1 4 0 0 $40 877 5483,9 –1690
13 David Pearson 18 11 14 14 8 2658 $228 408 5382,8 –1791
14 Henley Gray 24 0 0 4 0 0 $34 112 5215,5 –1958
15 Richard Childress 25 0 1 2 0 1 $37 880 5169,5 –2004
Källor:[3]
  • Notering: Endast dom femton främsta förarna redovisas.

Anmärkningar

  1. ^ Listan är ett urval av dom framgångsrikaste bilarna som nyttjades. Enstaka andra märken kunde förekomma.

Referenser

Noter

  1. ^ ”Full list of Sunoco Rookie of the Year Award winners” (på engelska). NASCAR Digital Media. 6 december 2022. https://www.nascar.com/gallery/every-sunoco-rookie-of-the-year-award-winner/. Läst 27 december 2023. 
  2. ^ Jensen, Tom (11 juli 2023). ”10 Tall Tales From 1973” (på engelska). Nascar Hall Of Fame. https://www.nascarhall.com/blog/10-tall-tales-from-1973. Läst 4 januari 2024. 
  3. ^ ”NASCAR Grand National standings for 1973” (på engelska). racing-reference.info. Nascar Digital Media. https://www.racing-reference.info/yeardet/1972/W. Läst 5 januari 2024. 
v • r
Nascar Cup Series-säsonger
1949 · 1950 · 1951 · 1952 · 1953 · 1954 · 1955 · 1956 · 1957 · 1958 · 1959 · 1960 · 1961 · 1962 · 1963 · 1964 · 1965 · 1966 · 1967 · 1968 · 1969 · 1970 · 1971 · 1972 · 1973 · 1974 · 1975 · 1976 · 1977 · 1978 · 1979 · 1980 · 1981 · 1982 · 1983 · 1984 · 1985 · 1986 · 1987 · 1988 · 1989 · 1990 · 1991 · 1992 · 1993 · 1994 · 1995 · 1996 · 1997 · 1998 · 1999 · 2000 · 2001 · 2002 · 2003 · 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2015 · 2016 · 2017 · 2018 · 2019 · 2020 · 2021 · 2022 · 2023 · 2024 · 2025