I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Nascar Sprint Cup Series 2013 ur olika perspektiv, undersöka dess inverkan på det moderna samhället och dess relevans i dagens värld. Längs dessa linjer kommer vi att fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna relaterade till Nascar Sprint Cup Series 2013, och analysera dess historiska betydelse och dess inflytande på utvecklingen av nya koncept och trender. Dessutom kommer vi att ta upp olika åsikter från experter på området, samt personliga erfarenheter som kommer att erbjuda en mer komplett och berikande vision om Nascar Sprint Cup Series 2013. Genom att syntetisera aktuell och rigorös information försöker den här artikeln ge en heltäckande bild av Nascar Sprint Cup Series 2013, för att ge läsaren en djupare och mer fullständig förståelse av detta viktiga ämne.
Nascar Sprint Cup Series 2013 | |
![]() Jimmie Johnson, vinnare av förarmästerskapet. | |
Allmän information | |
---|---|
Säsongsnummer | 65 |
Antal race | 36 |
Start | 16 februari (uppvisningslopp) 24 februari (poängbärande) |
Slut | 17 november |
Bilar | |
Chassin | |
Deltagande | |
Mästare | |
Förarmästerskapet | Jimmie Johnson[1] |
Märkesmästerskapet | Chevrolet[2] |
Årets rookie | Ricky Stenhouse, Jr.[3] |
◄ 2013 ► |
Nascar Sprint Cup Series 2013 var den 65:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.
Säsongen bestod av 36 race och inleddes på Daytona International Speedway med uppvisningsloppen Sprint Unlimited 16 februari och Budweiser Duels 21 februari, vilket även var slutkval till den 55:e upplagan av Daytona 500. Säsongen avslutades 17 november på Homestead-Miami Speedway med Ford Ecoboost 400. Jimmie Johnson tog sin sjätte mästerskapstitel.[1][4] Chevrolet vann märkesmästerskapet för elfte året i rad.[2]
Pos | Tillverkare | Vinster | Poäng |
---|---|---|---|
1 | Chevrolet | 16 | 254 |
2 | Toyota | 14 | 229 |
3 | Ford | 6 | 194 |
|