I dagens värld är Max Thomas ett ämne som har fått stor betydelse och relevans inom olika samhällsområden. Oavsett om det gäller politik, vetenskap, teknik eller på ett personligt plan, har Max Thomas fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Dess inverkan och omfattning har blivit föremål för debatter, forskning och djupgående analyser som försöker förstå dess inflytande på vardagen. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Max Thomas och undersöka dess inverkan på vårt samhälle idag.
Max Thomas | |
![]() | |
---|---|
Född | 4 augusti 1891 Düsseldorf, Rhenprovinsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
Död | 6 december 1945 (54 år) Würzburg, Bayern, Tyskland |
Inträde | juli 1933 |
Tjänstetid | 1933–1945 |
Befäl | 1) Einsatzgruppe C 2) Befälhavare för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Kiev |
Max Thomas, född 4 augusti 1891 i Düsseldorf, död 6 december 1945 i Würzburg, var en tysk medicine doktor och SS-Gruppenführer och generallöjtnant i polisen. Han var från oktober 1941 till augusti 1943 befälhavare för Einsatzgruppe C, den särskilda paramilitära insatsstyrka som opererade i det av Tyskland ockuperade Ukraina.
Thomas studerade rättsvetenskap och medicin och promoverades i det senare år 1922. Kort efter Adolf Hitlers maktövertagande inträdde han i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Schutzstaffel (SS).
Den 22 juni 1941 inleddes Operation Barbarossa, Tysklands anfall på den forna bundsförvanten Sovjetunionen. I kölvattnet på de framryckande tyska arméerna följde fyra särskilda insatsgrupper, Einsatzgruppen, vars uppgift var att eliminera för Tysklands intressen misshagliga personer, det vill säga judar, zigenare, partisaner och bolsjevikiska partikommissarier. I oktober 1941 avlöste Thomas Otto Rasch som befälhavare för Einsatzgruppe C,[1] knuten till Armégrupp Süd i norra och centrala Ukraina. Thomas var bland annat ansvarig för likviderandet av de ukrainska gettona; i samband med detta mördades omkring 300 000 ukrainska judar.
I andra världskrigets slutskede gick Thomas under jorden, antog namnet "Karl Brandenburg" och tjänstgjorde som läkare i Kleinostheim i närheten av Aschaffenburg.[2] Han begick självmord i början av december 1945.[3]
Max Thomas förekommer i Jonathan Littells roman De välvilliga.[4]