Marie Ahl

I nästa artikel ska vi fördjupa oss i Marie Ahl, ett ämne som har väckt stort intresse de senaste åren. Det är en fråga som berör människor i alla åldrar och i olika delar av världen och genererar en betydande inverkan på dagens samhälle. Utefter dessa linjer kommer vi att undersöka de olika aspekterna relaterade till Marie Ahl, inklusive dess historia, dess inflytande på populärkulturen, dess implikationer i vardagen och möjliga lösningar eller tillvägagångssätt för att ta itu med denna fråga. Dessutom kommer vi att utforska åsikterna från experter och personer som är involverade i Marie Ahl, för att få en mer fullständig och tillförlitlig förståelse av dess betydelse och relevans idag.

Marie Ahl
FöddMarie Birgitta Andersson
5 april 1950
Sundsvall
IMDb SFDb

Marie Birgitta Ahl, född Andersson 5 april 1950 i Sundsvall, är en svensk skådespelare.[1]

Biografi

Ahl studerade vid Statens scenskola 1973–1976. Hon filmdebuterade 1986 i Henry Meyers kortfilm Rövaren.[1]

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1986 Mirandolina (Die Wirtin)
Peter Turrini
Johan Huldt Turteatern[2]
1987 Miraklet (The Well of the Saints)
John Millington Synge
Johan Huldt Turteatern[3]
1992 Medverkande Spånskiva, kabaré
Ethel Berg, Robert Sjöblom, Peter Harryson, Jan Bandel och Carsten Palmær
Peter Harryson Turteatern[4]
2002 Mme Duperri Kanin Kanin
Coline Serreau
Elisabeth Frick Turteatern[5]
2009 Ferdydurke
Witold Gombrowicz
Erik Holmström Turteatern[6]
2010 Francis Kung Kackerlacka
Nils Poletti
Nils Poletti Turteatern[7]
Den sista människan
Carina Ehrenholm
Carina Ehrenholm Turteatern[8]
Up to you
Erik Holmström
Erik Holmström Turteatern[9]
2013 Den svenska apans 100 röda drömmar
Joakim Pirinen
Nils Poletti Turteatern[10]

Källor

Fotnoter

  1. ^ ”Marie Ahl”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=207539&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dmarie+ahl%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 17 september 2012. 
  2. ^ Tove Ellefsen (23 mars 1986). ”Sanslöst roligt i förort”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-03-23/11171-80/18. Läst 11 maj 2024. 
  3. ^ Bengt Jahnsson (2 februari 1987). ”Djävul och helgon på TURTeatern”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-02-02/31/20. Läst 11 maj 2024. 
  4. ^ Tove Ellefsen (14 mars 1992). ”Genialisk skruv i hyllan Uffe”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-03-14/72/20. Läst 7 december 2020. 
  5. ^ Ingegärd Waaranperä (20 oktober 2002). ”Seg övervintrare. Turteatern söker en ny publik med spontant rolig familjekomedi.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/seg-overvintrare-turteatern-soker-en-ny-publik-med-spontant-rolig-familjekomedi/. Läst 7 juni 2019. 
  6. ^ Leif Zern (23 februari 2009). ”Jakten på den sanna människan.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/jakten-pa-den-sanna-manniskan/. Läst 7 juni 2019. 
  7. ^ Ingegärd Waaranperä (22 mars 2010). ”Skitig maktkamp.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/skitig-maktkamp/. Läst 7 juni 2019. 
  8. ^ Pia Huss (19 april 2010). ”'Den sista människan' på Turteatern, Kärrtorp”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/den-sista-manniskan-pa-turteatern-karrtorp/. Läst 7 juni 2019. 
  9. ^ Ingegärd Waaranperä (28 maj 2010). ”'Up to you' på Turteatern i Kärrtorp”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/up-to-you-pa-turteatern-i-karrtorp/. Läst 7 juni 2019. 
  10. ^ ”Den svenska apans 100 röda drömmar”. Turteatern. http://turteatern.se/forestallningar/den-svenska-apans-100-roda-drommar/. Läst 7 juni 2019.