I den här artikeln kommer vi att ta upp Margaret Burbidge, ett ämne av stor relevans idag. Margaret Burbidge är en fråga som har skapat stort intresse och debatt inom olika områden, vare sig det är på det akademiska, professionella eller sociala området. Under årens lopp har Margaret Burbidge fångat uppmärksamheten hos experter och samhället i allmänhet, på grund av dess inverkan och implikationer i olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln föreslår vi att analysera och fördjupa oss i de olika aspekterna relaterade till Margaret Burbidge, i syfte att ge en global och berikande vision av detta ämne. Genom ett heltäckande och detaljerat synsätt strävar vi efter att erbjuda ett helhetsperspektiv som gör att läsaren kan förstå och reflektera över Margaret Burbidge ur olika perspektiv.
| Margaret Burbidge | |
| Född | Eleanor Margaret Peachey 12 augusti 1919[1] Davenport i Stockport, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 5 april 2020 (100 år) San Francisco, Kalifornien, USA |
| Nationalitet | Brittisk |
| Forskningsområde | Astrofysik |
| Institutioner | University of Londons Observatorium, Yerkesobservatoriet vid University of Chicago, Universitetet i Cambridges fysikinstitution, Cavendishlaboratoriet, Caltech, Center for Astronomy and Space Sciences vid University of California, San Diego (UCSD), Observatoriet i Greenwich. |
| Känd för | FRS |
| Nämnvärda priser | * Helen B. Warner Prize for Astronomy (1959) Annie J. Cannon priset (1972) Catherine Wolfe Bruce medal (1982) National Medal of Science (1983) Henry Norris Russell-föreläsning (1984) National Medal of Science (1985) Albert Einstein World Award of Science (1988) Gold Medal of the Royal Astronomical Society (2005) |
| Make | Geoffrey Burbidge |
| Barn | Sarah |
Eleanor Margaret Burbidge, född Peachey 12 augusti 1919[1] i Davenport i den brittiska staden Stockport, död 5 april 2020 i San Francisco, Kalifornien,[2] var en brittisk astrofysiker och FRS, välkänd för sina forskningsrön och innehavare av många administrativa poster, bland annat som direktör för Observatoriet i Greenwich.
Under sin karriär kom hon att verka vid University of Londons observatorium, Yerkesobservatoriet vid University of Chicago, Universitetet i Cambridges fysikinstitution Cavendishlaboratoriet och Caltech. Mellan 1979 och 1988 var hon första direktör för Center for Astronomy and Space Sciences vid University of California, San Diego (UCSD), där hon arbetat från år 1962.
Burbidge började sina astronomistudier 1936 vid University College London, där hon examinerades 1939 och fortsatte sin forskarutbildning till doktorsexamen 1943. Hon blev nekad ett Carnegie-stipendium 1945 för att vistelsen skulle innefatta egna observationer vid Mount Wilson-observatoriet, vilket vid den tiden var reserverat för män. Denna och flera senare upplevelser skulle komma att göra Burbidge till en av de främsta personligheterna i kampen för jämställdhet inom astronomin.
1950 fick hon ett stipendium till Yerkesobservatoriet och for till USA året därpå. Hon åkte tillbaka till England 1953 och påbörjade ett forskningssamarbete med maken Fred Hoyle och William A. Fowler. Det uppmärksammade resultatet kom att kallas B2FH teorin efter deltagarnas initialer.
1955 lyckades hon äntligen få tillträde till Mount Wilson-observatoriet genom att utge sig för att vara sin makes assistent. När ledningen kom på det hela, gick de till slut med på att låta henne stanna. De båda fick dock bosätta sig i en separat stuga på området i stället för i männens sovsal.
Margaret gifte sig 1948 med Geoffrey Burbidge, som var teoretiskt inriktad astrofysiker. Paret fick en dotter, Sarah, född 1956.
Efter sin doktorsexamen 1943 började hon forska på galaxer genom att koppla en spektrograf till teleskop. Vid Yerkesobservatoriet i USA kom hennes arbete att omfatta studier av klass B-stjärnor och galaxers struktur.
1957 visade B2FH gruppen sitt inom astrofysiken välkända resultat att alla kemiska grundämnen utom de allra lättaste produceras genom kärnfusionsprocesser inuti stjärnor. De publicerade sina rön i en artikel med titeln Synthesis of the Elements in Stars.[3] Artikeln är så berömd att den helt enkelt hänvisas till som B2FH och är erkänd som ursprunget till vad som nu är teorin för nukleosyntes i stjärnor. Detta belönades med Warner-priset redan 1959. I sin senare forskning var hon en av de första att mäta massa och rotationskurvor för galaxer och hon är en av pionjärerna i att studera kvasarerna.
Vid UCSD deltog hon i att utveckla spektrografen för svaga objekt 1990 till Hubbleteleskopet. Fram till sin död var hon professor emeritus i fysik vid UCSD och verkade fortfarande aktivt inom forskningen, bland annat om alternativa kosmologiska modeller.[4]
Utmärkelser
Uppkallad efter
|