Macquarieön är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor runt om i världen. Sedan uppkomsten har det skapat stort intresse och debatt inom olika områden, oavsett om det är inom politik, kultur, vetenskap eller samhället i stort. Detta ämne har varit föremål för forskning och analys av experter och akademiker, i syfte att förstå dess inverkan och konsekvenser. Vidare har det väckt allmänhetens intresse, genererat samtal och reflektioner på olika plattformar och diskussionsutrymmen. I den här artikeln kommer vi att utforska Macquarieön i detalj, analysera dess mest relevanta aspekter och erbjuda ett brett och varierat perspektiv på detta ämne.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Macquarieön | |
| |
Geografiskt läge | |
---|---|
Koordinater | 54°38′0″S 158°51′0″Ö / 54.63333°S 158.85000°Ö |
Plats | Söder om Nya Zeeland i delstaten Tasmanien |
Land | ![]() |
Region* | Asien och Oceanien |
Data | |
Typ | Naturarv |
Kriterier | vii, viii |
Referens | 629 |
Historik | |
Världsarv sedan | 1997 (21:a mötet) |
* Enligt Unescos indelning. |
Macquarieön är huvudön i Macquarie Islands[1] och ligger i den sydvästligaste delen av Stilla havet ungefär halvvägs mellan Australien och Antarktis.[2] Administrativt är det en del av delstaten Tasmanien i Australien.
Ön upptäcktes 11 juli 1810 av Fredrick Hasselborough som döpte ön efter New South Wales dåvarande guvernör Lachlan Macquarie (1762–1824), en guvernör som av många anses vara Australiens sanna grundare. Ön överfördes till Tasmanien 1890 och arrenderades ut till Joseph Hatch 1902. 1902 bildades Australiska samväldet och Tasmanien blev en del av Australien. 1933 förklarades ön som naturskyddsområde och 1947 överfördes ön till Australian Antarctic Territory. När Tasmania National Parks and Wildlife Service grundades 1971 förklarades ön som naturskyddsområde och blev samtidigt åter igen en del av delstaten Tasmanien.
1972 blev ön naturreservat och 1997 togs ön upp på Unescos världsarvslista.[1] 23 december 2004 skakades ön av en jordbävning med en magnitud av 8,1 på Richterskalan, en av de högsta uppmätta någonsin. Dock blev förstörelsen låg. En omdiskuterad teori är att jordbävningen på ön var ett förspel på den stora jordbävningen i Indiska oceanen på annandag jul 2004.
Ön ligger vid 54°38 S och 158°51 Ö, cirka 1 600 kilometer sydost om Tasmanien.[1] Den är omkring 34 km lång, 5 km bred och har en total areal på 128 km². Högsta punkt är ligger 433 m ö.h. på berget Hamilton. Militärbasen ligger vid 54°30′S 158°56′Ö / 54.500°S 158.933°Ö.
Norr om ön ligger ögruppen Judge and Clerk Islets och söder om ön ligger ögruppen Bishop and Clerk Islets. Den sydligaste ön i Bishop and Clerk Islets räknas som landet Australiens sydligaste punkt, belägen vid 55°7′S 158°41′Ö / 55.117°S 158.683°Ö.
Australian Antarctic Division (AAD) har en permanent militärbas på ön. De som bor på basen är de enda invånarna på ön och växlar mellan 20 och 40 personer under året.
På ön kan man hitta kerguelisk pälssäl, antarktisk pälssäl och elefantsälar - totalt över 80 000 individer. Ön är också en häckningsplats för vitkindad pingvin, vilka endast häckar på denna ö, samt klipphopparpingvin och åsnepingvin.