I dagens värld är Luis Carrero Blanco ett ämne som har fångat uppmärksamhet och intresse hos ett brett spektrum av samhället. Från dess påverkan på populärkulturen till dess påverkan på politik och ekonomi har Luis Carrero Blanco blivit ett ämne som inte går obemärkt förbi. Med sin komplexitet och mångfald har Luis Carrero Blanco skapat en intensiv och passionerad debatt bland experter och lekmän. I den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av Luis Carrero Blanco och diskutera dess betydelse och relevans idag.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Luis Carrero Blanco | |
![]() Luis Carrero Blanco, 1967. | |
Född | 4 mars 1904[1] Santoña[2][3][4], Spanien |
---|---|
Död | 20 december 1973[5][6][3] (69 år) Fourth professed house in Madrid[7][6][3], Spanien |
Begravd | Mingorrubios begravningsplats[8] |
Andra namn | Ginés de Buitrago[9] och Juan de la Cosa[10] |
Medborgare i | Spanien[11][12][13] |
Sysselsättning | Krigsveteran[14][3][15], amiral[16], politiker, sjöofficer, statsperson[16] |
Befattning | |
Procurador en Cortes (1943–1946) Procurador en Cortes Francoist Cortes första mandatperiod (1943–1946)[3] Procurador en Cortes Francoist Cortes andra mandatperiod (1946–1949)[15] Procurador en Cortes Francoist Cortes tredje mandatperiod (1949–1952)[17] Procurador en Cortes Francoist Cortes fjärde mandatperiod (1952–1955)[18] Procurador en Cortes Francoist Cortes femte mandatperiod (1955–1958)[19] Procurador en Cortes Francoist Cortes sjätte mandatperiod (1958–1961)[20] Procurador en Cortes Francoist Cortes sjunde mandatperiod (1961–1964)[21] Procurador en Cortes Francoist Cortes åttonde mandatperiod (1964–1967)[22] Spanias visestatsminister (1967–1973)[23] Procurador en Cortes Francoist Cortes nionde mandatperiod (1967–1971)[24] Procurador en Cortes Francoist Cortes tionde mandatperiod (1971–1973)[25] Spaniens premiärminister (1973–1973)[26] | |
Politiskt parti | |
FET y de las JONS (–) Falange Española (–) | |
Maka | Carmen Pichot Villa (g. 1949–)[27][28] |
Barn | Luis Carrero-Blanco Pichot (f. 1930)[29] |
Föräldrar | Camilo Carrero Ángeles Blanco |
Utmärkelser | |
Storkorset av Isabella den katolskas orden (1942)[30] Storkorset av Marinförtjänstorden (1943)[31] Storkors av Cisnerosorden (1944)[32] Storkors av Sankt Hermenegilds orden (1958)[33] Gran Oficial de la Orden Civil de África (1961)[34] Storkors av Militärförtjänstorden med vitt band (1963)[35] Gran Cruz del Mérito Aeronáutico con distintivo blanco (1967)[36] Grand Collar of the Order of Cisneros (1970)[37] Storkorset av Karl III:s orden (1970)[38] Valladolid gullmedalje (1973)[39] | |
Namnteckning | |
![]() | |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Luis Carrero Blanco, född 4 mars 1904 i Santoña, Kantabrien, Spanien, mördad 20 december 1973 i Madrid, var en spansk amiral och politiker. Han var Spaniens premiärminister från den 9 juni till den 20 december 1973.
Blanco var vice regeringschef mellan 1967 och 1973, och sågs som efterträdare till diktatorn Francisco Franco.
Den 20 december 1973 lämnade Spaniens premiärminister Blanco kyrkan San Francisco de Borja på Calle de Serrano i centrala Madrid tillsammans med sin chaufför och livvakt. När bilen han färdades i passerade en fjärrstyrd bomb, som av ETA placerats i en tunnel under gatan, utlöstes denna och bilen slungades tjugo meter upp i luften, rev upp en stor krater i marken, och dödade premiärministern, livvakten och chauffören samt skadade fyra andra människor.
Amiral Blanco besökte varje morgon vid samma tidpunkt San Francisco de Borja-kyrkan för att gå i mässan. Han färdades alltid samma väg. Det var således inga problem för ETA att planera hur mordet skulle begås. De hyrde en källarlokal längs den gata premiärministern brukade åka till och från kyrkan. Ifrån denna lokal grävde de en tunnel under gatan, till denna tunneln förde de sedan sprängmedel, som de lät detonera under Blancos bil.
ETA hade placerat mellan 800 och 1000 kg sprängmedel i tunneln de grävt. Mängden sprängämne visade sig vara mer än tillräcklig, då explosionen var så kraftig att den slungade Blancos bil över en närliggande byggnad tills den landade på balkongen av dess innergård.
Blanco skulle ha blivit Francos efterträdare och förlängt diktaturen. Han efterträddes som premiärminister av Carlos Arias Navarro och Juan Carlos som återinförde monarkin efter Francos önskemål, utsåg Adolfo Suárez som premiärminister. Suárez (som Franco betraktat som en pålitlig person och gjort honom till fascistpartiets ledare och rekommenderat honom för Juan Carlos) inledde det reformarbete som skulle demokratisera Spanien och fick kungen på sin sida.