Ludovic Halévy

Om det är något som alltid har fångat vår uppmärksamhet så är det Ludovic Halévy. Oavsett om det är dess inverkan på samhället, dess historiska relevans eller dess inflytande på populärkulturen, har Ludovic Halévy fångat uppmärksamheten hos människor runt om i världen. I den här artikeln kommer vi att undersöka effekten av Ludovic Halévy ytterligare, analysera dess betydelse i olika sammanhang och erbjuda ett unikt perspektiv på detta fascinerande ämne. Från dess ursprung till dess nuvarande inverkan har Ludovic Halévy lämnat en outplånlig prägel på världen, och vi är glada över att dyka in i komplexiteten och egenheter som gör den så relevant för så många människor. Så gör dig redo att fördjupa dig i den fascinerande världen av Ludovic Halévy och upptäck allt detta tema har att erbjuda.

Ludovic Halévy
Född1 januari 1834
Paris
Död7 maj 1908 (74 år)
Paris
BegravdMontmartrekyrkogården
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidLycée Louis-le-Grand
SysselsättningLibrettist, sångtextförfattare, dramatiker, författare
Befattning
Stol nummer 22 i Franska akademien (1884–1908)
BarnÉlie Halévy (f. 1870)
Daniel Halévy (f. 1872)
FöräldrarLéon Halévy
SläktingarLucien-Anatole Prévost-Paradol (syskon)
Utmärkelser
Kommendör av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata

Ludovic Halévy, född 1 januari 1834 i Paris, död 7 maj 1908 i Paris, var en fransk librettist och dramatiker, son till Léon Halévy, halvbror till Lucien-Anatole Prévost-Paradol, brorson till Jacques Fromental Halévy samt far till Daniel Halévy.

Sina första skrifter utgav Halévy under pseudonymen Jules Servières, men från 1856 skrev han under eget namn. Samma år författade han jämte Adolphe Crémieux den musikaliska parodin Orfeus i underjorden och vann därmed ryktbarhet. År 1860 träffade han samman med Henri Meilhac och ett fruktbart samarbete började mellan dem bägge som varade i över 20 år. Deras gemensamma produktion omfattar operetter, farser och komedier, bland annat La belle Hélène (1864), Barbe bleue (1866), La grande-duchesse de Gérolstein (1867), och La Périchole (1868). Efter 1870 avtog smaken för parodier, särskilt sedan Jacques Offenbach inte längre bridrog med sin sprittande musik. De båda författarna övergick då till farser och komedier, i vilka de gisslade det samtida societetslivet. Det bästa av dessa stycken är Froufrou (1869). Meilhac och Halévy lyckades dock kanske bäst i sina lättare skisser ur Parislivet: Les sonettes, Le roi Candaule, Madame attend Monsieur, Toto chez Tata med flera. Båda hade sinne för humor och esprit. Halévy var dock en mer förfinad natur och lade stundom band på sin yngre medarbetares väl ostyriga fantasi. Dessa hans egenskaper framträder i Monsieur et Madame Cardinal (1873) och Les petites Cardinal (1880). Förutom en samling minnen från tysk-franska kriget, L'invasion (1872), skrev Halévy även romaner, bland annat L'abbé Constantin (1882). År 1884 invaldes Halévy i Franska akademien.

Källor

Noter

  1. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1259/22, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w69c6zh0, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Internet Broadway Database, Internet Broadway Database person-ID: 6036, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 10691, läst: 3 december 2020.
  5. ^ filmportal.de, Filmportal-ID: 8e9011f997fa40b4b51f25277bb6052a, läst: 9 oktober 2017.
  6. ^ Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 25199.
  7. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 164259165, läs online och läs onlineläs online, läst: 11 mars 2025.
  8. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.
  9. ^ Académie française, Franska akademiens medlems-ID: ludovic-halevy, läs online, läst: 7 juli 2020.
Auktoritetsdata