Lena Nilsson
I den här artikeln kommer vi att utforska Lena Nilsson ur olika perspektiv, med syftet att erbjuda en komplett och berikande analys av detta ämne. Vi kommer att fördjupa oss i dess ursprung, utveckling och relevans idag, såväl som dess möjliga implikationer och tillämpningar inom olika områden. Genom forskning och reflektion försöker vi ge läsaren en bred och detaljerad vision av Lena Nilsson, och bjuda in dem att fördjupa sig i dess studier och förståelse från olika vinklar. Utan tvekan är detta ett extremt intressant och ständigt utvecklande ämne, ur vilket otaliga reflektioner och tolkningar kommer att växa fram som kommer att berika vår förståelse av det.
| Lena Nilsson | |
| Född | Ruth Lena Nilsson 4 januari 1962 S:t Görans församling, Stockholm |
|---|---|
| Utbildad vid | Teaterhögskolan i Stockholm |
| Barn | Georg Ramberg (född 1998) Nils Grönberg (2002–2021) |
| Betydande roller | |
| Lisa i P.S. sista sommaren Simone i Videomannen | |
| IMDb SFDb | |
Ruth Lena Nilsson, född 4 januari 1962 i S:t Görans församling i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare.
Biografi
Nilsson gick ut Teaterhögskolan i Stockholm 1990.[2] Efter studierna har hon stått mycket på scen, mest Dramaten men även Plaza och Galeasen, samtliga dessa belägna i Stockholm. På Dramaten medverkade hon i föreställningar som Edward Albees Variationer på Zoo Story, Albees Tre långa kvinnor, Ibsens Vildanden och Arthur Miller En handelsresandes död.[3] 2001 regisserade hon den egna pjäsen Lotta för Konsthögskolan[4] på Kilenscenen vid Kulturhuset i Stockholm. Hon var med och startade Teater Plaza 1994[4]. Nilsson tilldelades 2019 Guldbaggen för bästa kvinnliga biroll för rollen som Simone i filmen Videomannen.[5]
Nilsson har varit sambo med skådespelaren Örjan Ramberg och de har en son född 1998.[6][7][8] Tillsammans med Erik Grönberg fick hon 2002 sonen Einár.[9]
Filmografi
- 1988 – P.S. sista sommaren
- 1988 – Råttornas vinter
- 1989 – Badhuset
- 1990 – Nigger
- 1991 – De nøgne træer
- 1992 – En fågel i handen
- 1993 – Roseanna
- 1993 – Polis polis potatismos
- 1995 – Sommaren
- 1995 – Urladdning
- 1997 – Jag är din krigare
- 1998 – Det sjunde skottet
- 1999 – Lusten till ett liv
- 2003 – Flugan comédie absurde
- 2005 – Krama mig
- 2009 – I taket lyser stjärnorna
- 2018 – Videomannen
TV-produktioner
- 1992 – Rederiet (TV-serie)
- 1995 – Radioskugga (TV-serie)
- 1997 – Tre långa kvinnor (TV-serie)
- 1998 – Aspiranterna (TV-serie)
- 1998 – Glöm inte mamma! (TV-serie)
- 1998 – OP7 (TV-serie)
- 2001 – Kaspar i Nudådalen (TV-serie)
- 2008 – Åkalla (TV-serie)
- 2010 – Morden i Sandhamn – I de lugnaste vatten (TV-serie)
- 2021 – Maria Wern – Ondskans djupa rot (TV-film)
Teater
Roller (ej komplett)
Referenser
- ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
- ^ ”Avgångsklassen 1990”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1990-1999/avgangsklassen-1990. Läst 24 maj 2013.
- ^ . Dramatens rollbok. 4238. Läst 24 maj 2013.
- ^ ”Dramaten / Om Dramaten / Lena Nilsson”. Kungliga Dramatiska Teatern. Arkiverad från originalet den 7 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190307054045/https://www.dramaten.se/medverkande/skadespelare/Nilsson-Lena. Läst 6 mars 2019.
- ^ ”Guldbaggevinnarna 2019!” (på amerikansk engelska). Guldbaggen 2018. https://guldbaggen.se/guldbaggevinnarna-2019/. Läst 27 mars 2019.
- ^ Jan Andersson (14 oktober 2012). ”Publiken får Örjan Ramberg att leva”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/kultur/publiken-f%C3%A5r-%C3%B6rjan-ramberg-att-leva-1.655526. Läst 31 mars 2019.
- ^ Victor Johansson (24 mars 2017). ”Örjan Ramberg: ”Förr var jag en väldigt dålig pappa””. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/kvinnan-ar-det-basta-gud-har-skapat. Läst 2 april 2019.
- ^ Cina Rönn (1 april 1999). ”’Jag var sex- missbrukare’”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9904/01/ramberg.html. Läst 31 mars 2019.
- ^ Alex Hartelius (15 juli 2019). ”Einár i stor intervju – så tog han över musiksverige”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/a/WbxbyK/einar-i-stor-intervju--sa-tog-han-over-musiksverige.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 4. 24 maj 1986. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-05-24/137/56. Läst 4 mars 2022.
Externa länkar
- Officiell hemsida Arkiverad 27 mars 2019 hämtat från the Wayback Machine.
- Lena Nilsson på Internet Movie Database (engelska)
- Lena Nilsson på Svensk Filmdatabas
- Lena Nilsson i Dramatens rollbok
- Lena Nilsson på Stockholms stadsteaters webbplats
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
| |||||