Landgång (maträtt)

I dagens värld är Landgång (maträtt) ett ämne som genererar stort intresse och diskussion inom olika områden. Dess relevans överskrider gränser och dess inverkan märks i samhället, ekonomin och kulturen. Vikten av Landgång (maträtt) har lett till att den noggrant undersökts och analyserats för att bättre förstå dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Landgång (maträtt) ur olika perspektiv, med syftet att erbjuda en heltäckande och berikande vision. Från dess ursprung till dess nuvarande tillstånd, genom dess möjliga framtidsscenarier, är Landgång (maträtt) ett ämne som inte lämnar någon oberörd, och det är därför det är viktigt att ta upp det på ett djupt och eftertänksamt sätt.

En landgång[1] är en avlång smörgås. Som bas används formfranska som skivats på längden. En fin landgång består av kantfritt bröd. Som pålägg används till exempel kokt ägg, räkor, ansjovis, skinka, rostbiff (med syltlök eller remouladsås), ost, tomat, gurka, salladsblad.

SAOB:s första belägg för smörgåsbegreppet landgång är från 1918. I kokböcker från 1920–1930-talen anges den som ett alternativ till finare bjudlunch och den framhålls som funktionell för att den kan förberedas i förväg och är en sammanhållen fin maträtt. Den dekoreras med en blandning av kött-, fisk- och skaldjurspålägg, charkuterier, salladsblad, tomatklyftor och gurkskivor med mera. Dekorationen på en traditionell landgång består av fisk- och skaldjurspålägg i den ena änden och kött, ost och charkuterier i den andra änden. Änden med fisk och skaldjur symboliserar havet och änden med ost, kött och charkuterier symboliserar land. Landgången symboliserar förbindelsen mellan hav och land. Till skillnad från smörgåstårtan så kan det på landgången också finnas inlagd sill i havets ände av landgången. Och i samma ordning som man äter smörgåsbord, börjar man alltid äta landgången i änden med skaldjur, sill och fisk för att sedan avsluta med kött, charkuterier och ost. Landgångens dekor ska vara extravagant och festlig.

Källhänvisningar

  1. ^ Åkerström, Jenny (1929) . Prinsessornas kokbok: Husmanskost och helgdagsmat.. Stockholm: Bonnier. Libris 3202788