Kommandotecken
I dagens värld är Kommandotecken ett ämne som väcker stort intresse och debatt. Betydelsen av Kommandotecken har ökat de senaste åren och dess inflytande sträcker sig till flera samhällsområden. Från den vetenskapliga till den politiska, kulturella och sociala sfären har Kommandotecken blivit en avgörande fråga som inte lämnar någon oberörd. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Kommandotecken, och analysera dess inverkan och återverkningar på olika sfärer. Dessutom kommer vi att fördjupa oss i dess utveckling genom historien och de framtidsperspektiv den erbjuder.
Kommandotecken, en typ av fälttecken, är personliga befälstecken för att utmärka statschefer, regeringschefer, försvarsministrar och högre militära befäl. De kan föras som fanor, standar, på fordon och hissade på fartyg. Enligt den svenska försvarsmaktens ordbok är ett kommandotecken, ett "standarliknande fälttecken som anger högre militära befälhavares uppehållsplats".[1]
Australien
-
-
Försvarschefen
.svg)
.svg)
Danmark
Israel
-
-
-
Försvarsministern -
Ramatkalen, Israels försvarschef
Kroatien
-
Presidentens kommandotecken -
Lettland
-
Presidentens kommandotecken
Litauen
-
Presidentens kommandotecken
Nya Zeeland
Polen
-
Presidentens kommandotecken
Ryssland
-
Kommandotecken för
Ryska federationens president -
Kommendörens för marinen
kommandotecken -
Kommendörens för flygvapnet
kommandotecken
Schweiz
Sverige
1901 infördes befälstecken inom armén efter tysk förebild. Då för arméchef, arméfördelningschef, och kavallerifördelningschef, samt senare även för cheferna för Gotlands och Övre Norrlands trupper.
Beteckningen ändrades 1943 till kommandotecken och infördes efterhand för:
- cheferna för militärområdena - gul duk med två korslagda blå svärd varöver en latinsk siffra. "I" för I. militärområdet, "II" för II. militärområdet och så vidare.
- cheferna för armékårerna - blå duk med två korslagda gula kommandostavar under en siffra.
- cheferna för arméfördelningarna - duk delat i blått, gult, och blått med en latinsk siffra. I för I. armefördeningen, "II" för II. arméfördelningen och så vidare.
Även vissa brigadchefer hade egna kommandotecken. Samtliga tecken avskaffades 1960. Då en ny indelning i militärområden infördes 1966 fick militärbefälhavarna kommandotecken. 1995 infördes de för fördelningscheferna.
Idag innehas kommandotecken av Konungen, Överbefälhavaren, chefen för insatsledningen, cheferna för arméns, marinens, flygvapnets taktiska staber, chefen för Specialförbandsledningen. Försvarsministern har ett särskilt tecken som endast förs ombord på fartyg.[2]
-
H.M. Konungens kommandotecken -
Regentens kommandotecken -
Försvarsministerns kommandotecken -
ÖB:s kommandotecken -
Chefen för insatsstabens kommandotecken -
Arméchefens kommandotecken -
Marinchefens kommandotecken -
Flygvapenchefens kommandotecken -
Chefen för specialförbandsledningens kommandotecken
Storbritannien
-
-
-
-
Flygvapenstyrelsen Air Force Board
Tjeckien
-
Presidentens kommandotecken
Tyskland
-
Kejsarens
kommandotecken
1871-1888 -
Rikspresidententen
1926-1933 -
Rikspresidententen
1933-1935 -
-
-
-
Förbundspresidenten
1955-idag
.svg)
.svg)
-
Armeeoberkommando
1871-1918
1933-1945 -
Generalkommando
1871-1918
1933–1945 -
Divisionskommando
1871-1918
1933-1945 -
Bundeswehrs generalinspektör
1959-idag -
Kommandierende General
1994-idag -
Divisionskommandeur
der Panzertruppen
1957-idag
USA
-
-
-
-
Arméministerns
kommandotecken -
Marinministerns
kommandotecken -
Flygvapenministerns
kommandotecken -
Försvarschefens
kommandotecken
Österrike
-
Förbundspresidentens
kommandotecken
.svg)
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 december 2010. https://web.archive.org/web/20101227102318/http://www.forsvarsmakten.se/sv/Ordbok/?l=K. Läst 28 oktober 2010. 2010-10-28
- ^ ”Ceremonier 2010” (PDF). Instruktion för Försvarsmakten. Försvarsmakten. sid. 23-46. Arkiverad från originalet den 1 november 2013. https://web.archive.org/web/20131101202125/http://www.forsvarsmakten.se/Global/Myndighetswebbplatsen/4-Om-myndigheten/Dokumentfiler/ceremonibest%C3%A4mmelser/HKV%202010-12-21%2009%20831.69672%20bilaga%201%20CerIFM.pdf. Läst 22 december 2013.