I dagens värld är Kommandotecken ett ämne som väcker stort intresse och debatt. Betydelsen av Kommandotecken har ökat de senaste åren och dess inflytande sträcker sig till flera samhällsområden. Från den vetenskapliga till den politiska, kulturella och sociala sfären har Kommandotecken blivit en avgörande fråga som inte lämnar någon oberörd. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Kommandotecken, och analysera dess inverkan och återverkningar på olika sfärer. Dessutom kommer vi att fördjupa oss i dess utveckling genom historien och de framtidsperspektiv den erbjuder.
Kommandotecken, en typ av fälttecken, är personliga befälstecken för att utmärka statschefer, regeringschefer, försvarsministrar och högre militära befäl. De kan föras som fanor, standar, på fordon och hissade på fartyg. Enligt den svenska försvarsmaktens ordbok är ett kommandotecken, ett "standarliknande fälttecken som anger högre militära befälhavares uppehållsplats".[1]
1901 infördes befälstecken inom armén efter tysk förebild. Då för arméchef, arméfördelningschef, och kavallerifördelningschef, samt senare även för cheferna för Gotlands och Övre Norrlands trupper.
Beteckningen ändrades 1943 till kommandotecken och infördes efterhand för:
Även vissa brigadchefer hade egna kommandotecken. Samtliga tecken avskaffades 1960. Då en ny indelning i militärområden infördes 1966 fick militärbefälhavarna kommandotecken. 1995 infördes de för fördelningscheferna.
Idag innehas kommandotecken av Konungen, Överbefälhavaren, chefen för insatsledningen, cheferna för arméns, marinens, flygvapnets taktiska staber, chefen för Specialförbandsledningen. Försvarsministern har ett särskilt tecken som endast förs ombord på fartyg.[2]