Befälstecken är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Sedan uppkomsten har det skapat stort intresse och debatt inom olika områden, från politik och ekonomi till kultur och underhållning. Dess inflytande har sträckt sig till olika livssfärer, och dess inverkan fortsätter att vara föremål för studier och analys. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska Befälstecken och analysera dess relevans i dagens samhälle. Från dess ursprung till dess utveckling kommer vi att undersöka dess roll i den samtida världen och reflektera över dess betydelse för framtiden.
Befälstecken är ett tecken på en flaggduk som förs på örlogsfartyg eller båt i marinen för att ange tjänsteställningen på officer ur marinen som utövar befälet ombord eller som är embarkerad. Ett hissat befälstecken anger att fartyget är rustat.
Det förs aldrig fler än ett befälstecken på ett fartyg vid samma tillfälle. Då högre chef än fartygschefen, exempelvis en sjöstyrkechef, embarkerar skiftas befälstecken. Överbefälhavaren och Marininspektören har också befälstecken. Fartyg för befälstecken på stång i masttoppen medan det förs på vimpelstake i båt. Finns flera master utnyttjas den högsta, den så kallade stortoppen. Befälstecknet skall blåsa klart dygnet runt, såväl till sjöss som när fartyget är förtöjt eller till ankars.
I Frankrike går stjärnornas antal i amiralsflaggorna tillbaka på amiralernas gradbeteckningar, med två stjärnor för en flottiljamiral och så vidare.
I Storbritanniens flotta förde amiraler efter 1864 sin flagga i stortoppen, viceamiraler samma flagga i förtoppen och konteramiraler samma flagga i mesantoppen. När segelfartygen försvann, och därmed masterna, sattes i stället en röd kula i viceamiralsflaggan och två röda kulor i konteramiralsflaggan. Ju fler kulor, desto lägre rang var alltså den brittiska logiken. Portugal för samma system, men i de flesta andra länder gäller att ju fler stjärnor eller kulor, desto högre rang.
För befälsperson med högre tjänsteställning (äldste chef eller lägst kommendör/överste) förs dessutom befälsljus från solens nedgång till dess uppgång på fartyg som är förtöjt eller till ankars.
Amiralsflagga utgör befälstecken för flaggman. Den har samma utseende som en örlogsflagga med stjärnor i övre inre fältet, vilka anger tjänstegraden.
Tvåtungad flaggduk i gult och blått som har proportionerna 10:16 mellan höjd och längd.
Trekantig flaggduk i gult och blått där längden är avsevärt större än basen.
Örlogsvimpel fördes ursprungligen av alla fartyg under officers befäl, vilken inte hade rätt till högre befälstecken.
Trekantig flaggduk i gult och blått som har proportionerna 1:2 mellan höjd och längd.
Örlogsgaljadet fördes ursprungligen av fartyg under underofficers befäl.
Särskilda tecken används för att visa att högre befattningshavare, som inte är taktiska eller operativa chefer, befinner sig ombord.
Särskilda tecken finns för bland andra Konungen, Riksföreståndare eller annan medlem av det Kungliga huset, chefen för försvarsdepartementet, förbandschef (olika tecken för avdelnings-, flottilj- och divisionschef) och äldste chef. Med undantag för Konungens tecken förs särskilda tecken under rå om styrbord.
Konungens tecken, som består av kunglig flagga med stora riksvapnet och kunglig vimpel över, förs på samma sätt som om det vore ett befälstecken.