I artikeln om Karl Hellgren kommer vi att noggrant utforska alla aspekter av detta ämne. Karl Hellgren är ett ämne av stor betydelse och intresse, som täcker relevanta aspekter inom olika områden i livet. Genom den här artikeln kommer vi att analysera i detalj dess inverkan på samhället, dess utveckling över tid, såväl som de olika perspektiven på frågan. Vi kommer att fördjupa oss i dess innebörd, dess implikationer och dess relevans idag, och på så sätt tillhandahålla en heltäckande vision som gör det möjligt för läsarna att på djupet veta allt som har med Karl Hellgren att göra.
Karl Hellgren | |
Född | Karl Wilhelm Hellgren 30 oktober 1888 Stockholm ![]() |
---|---|
Död | 21 oktober 1965 (76 år) Sankt Görans församling, Stockholm |
SFDb |
Karl Wilhelm Hellgren, född 30 oktober 1888 i Stockholm, död på samma ort 21 oktober 1965 i Sankt Görans församling i Stockholm, var en svensk skådespelare och operasångare.[1]
Karl Hellgren var son till bryggeritjänstemannen Gustaf Alfred Hellgren. Han genomgick handelsskola och var 1910–1918 korrespondent för Dental AB i Stockholm. Efter sångstudier i Wien och Berlin scendebuterade han 1918 på Oscarsteatern som Storhertig Franz i operetten Kejsarinnan Maria Theresia[2] och han var engagerad på Oscarsteatern 1920–1922. Operadebuten var i rollen som Escamillo i Carmen på Stockholmsoperan 1923, där han stannade till 1924. Det året begav han sig ut i Europa och spelade vid Tyska operan i Brno 1925–1926, Volksoper i Wien 1926–1929, operan i Graz 1929–1930, operan i Saarbrücken 1930–1931 och Det Kongelige Teater i Köpenhamn 1931. Han återvände till Sverige och Stora Teatern, Göteborg 1933–1936. Karl Hellgren är begravd på Sandsborgskyrkogården i Stockholm.[3]
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1918 | Kejsarinnan Maria Théresia Leo Fall, Julius Brammer och Alfred Grünwald |
Oskar Textorius | Oscarsteatern | |
1920 | Flickan från U.S.A., revy Fred Winter |
Oskar Textorius | Kristallsalongen[4] | |
1923 | Escamillo | Carmen Georges Bizet |
Kungliga Operan | |
1933 | d'Artagnan | De tre musketörerna Rudolf Schantzer, Ernst Welisch och Ralph Benatzky |
Nils Johannisson | Oscarsteatern[5] |