I dagens värld har Kålrot blivit ett relevant ämne och av intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om vi talar om Kålrot i samband med hälsa, utbildning, teknik, politik eller något annat område, är dess inflytande och relevans obestridlig. I den här artikeln kommer vi att utforska i detalj och på djupet allt relaterat till Kålrot, från dess historia och utveckling till dess nuvarande och framtida implikationer. Genom en uttömmande analys strävar vi efter att belysa detta ämne och ge en tydlig och objektiv bild som gör att läsaren kan förstå och uppskatta vikten av Kålrot. Oavsett vilket perspektiv eller kunskapsnivå du har på ämnet, kommer den här artikeln att ge dig en mer komplett och berikande förståelse av Kålrot.
Kålrot | |
| |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Kålordningen Brassicales |
Familj | Korsblommiga växter Brassicaceae |
Släkte | Kålsläktet Brassica |
Art | Kålrot B. napus Napobrassica-gruppen |
Vetenskapligt namn | |
§ Brassica napus Napobrassica-gruppen |
Kålrot (inte att förväxla med majrova) eller kålraps (Brassica napus, Napobrassica-gruppen) är en kålväxt som används som rotfrukt. Den har en lång historia som kulturväxt, särskilt i Tyskland och Nordeuropa.
Kålrot är en tvåårig ört, och den har långskaftade och relativt flikiga blad. Basen på stjälken och roten sväller upp till en köttig och vit eller gul ansvällning – "kålroten". Denna är grön, grönguld eller rödviolett i tonen, och köttet är gult eller vitt. Första året utvecklas bladen och den uppsvällda delen, som är vitaminrik. Andra året växer det upp en kraftig, grenig stjälk, där bladen och de gula blommorna formas i kvastlika ställningar. Frukten är en skida, långsmal till formen.[1]
Kålrot nämns 1620 första gången i skrift,[2] men redan 1578 beskrevs i svensk text Hwit Kåål root. Det ursprungliga namnet på växtarten var rotkål.[3] Kålrot har varit särskilt populär i Skandinavien och Tyskland. Tillsammans med rova var den förr en viktig basföda för både husdjur och människor.[1]
Växten har sitt ursprung i Norden. Den nådde på 1600-talet Tyskland och kallades där bland annat Schwedische Rübe ('svensk rova'). Den kan även ha spridits ut i världen via Skottland. Växten anses ha uppstått genom en korsning av kål och rova.[4]
Kålrot ingår i den traditionella finländska julrätten kålrotslåda. I delar av Europa – inklusive Sverige, Norge och Skottland – är rotmos en vanlig maträtt. I bland annat Sverige tillverkas moset av kålrot och potatis (och ibland morötter). I Skottland mosas kålrot och potatis separat och används som tilltugg till haggis (under benämningen neeps and tatties). Oljeväxten raps är en nära släkting till kålroten.
Kålrot kallas rabba på skånska (och rotmos blir då rabbegröd eller rabbemos). På västgötska kallas det rotabagge.
I Storbritannien kallas växten oftast swede (från Swedish turnip). I USA och Frankrike idag oftast rutabaga. Båda orden har sitt ursprung i svenskan, eftersom Swedish turnip betyder just svensk rova och rutabaga är en förvrängning av det västgötska dialektordet rotabagge. På såväl franska som engelska har andra namn förekommit, men både i Frankrike och USA användes namnet rutabaga redan på 1700-talet.[5][6] Den har i Québec benämnts navet jaune ('gul rova').[7]
|