Jättestjärna

I dagens artikel kommer vi att utforska Jättestjärna, ett ämne som har fått stor relevans de senaste åren. Jättestjärna har fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster, och skapat diskussioner och debatter inom olika områden. Från dess inverkan på industrin till dess implikationer på samhället har Jättestjärna blivit en intressant plats för dem som vill bättre förstå världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att noggrant undersöka de många aspekterna av Jättestjärna och analysera dess utveckling över tid och dess inflytande i olika sammanhang. Förbered dig på att ge dig ut på en spännande upptäcktsresa och reflektion om Jättestjärna.

Ett exempel på ett Hertzsprung–Russell-diagram.

En jättestjärna, eller rätt och slätt jätte, är en stjärna som befinner sig i sena utvecklingsstadier, där allt väte hunnit omvandlas till helium och kol i centrum. Sådana stjärnor har avsevärt större radie och luminositet än huvudseriestjärnor med samma yttemperatur. Vanligen har en jättestjärna en radie mellan 10 och 100 gånger solens radie och mellan 10 och 1 000 gånger dess luminositet. Stjärnor som är ännu större och ljusstarkare benämns superjättar och hyperjättar. En mycket varm och ljusstark huvudsekvensstjärna kan också refereras till som jättestjärna. Förutom dessa ligger jättestjärnorna på grund av sin storlek och luminositet över huvudsekvensstjärnorna i Hertzsprung-Russell-diagram (se illustration till höger) i luminositetsklass II (ljusstarka jättar) och III (vanliga jättestjärnor).

Välkända jättestjärnor är Aldebaran, Arcturus, Capella, Spica och Bellatrix.

Solen kommer så småningom att utvecklas till en röd jätte. Det kommer att ske om ungefär fem miljarder år. Den kommer då att bli så stor att den slukar Merkurius, Venus och förmodligen också jorden.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Giant star, tidigare version.

Noter

  1. ^ ”Jättestjärna”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/j%C3%A4ttestj%C3%A4rna. Läst 5 mars 2019. 
  2. ^ Giant star, entry in Astronomy Encyclopedia, ed. Patrick Moore, New York: Oxford University Press, 2002. ISBN 0-19-521833-7.
  3. ^ supergiant, entry in The Encyclopedia of Astrobiology, Astronomy, and Spaceflight, David Darling, online, läst 15 maj, 2007
  4. ^ hypergiant, entry in The Encyclopedia of Astrobiology, Astronomy, and Spaceflight, David Darling, online, läst 15 maj, 2007.
  5. ^ Giant star, entry in Cambridge Dictionary of Astronomy, Jacqueline Mitton, Cambridge: Cambridge University Press, 2001. ISBN 0-521-80045-5.
  6. ^ giant, entry in The Facts on File Dictionary of Astronomy, ed. John Daintith and William Gould, New York: Facts On File, Inc., 5th ed., 2006. ISBN 0-8160-5998-5.
  7. ^ Björn Stenholm. ”Röd jättestjärna”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/r%C3%B6d-j%C3%A4ttestj%C3%A4rna. Läst 5 mars 2019. 
  8. ^ Nola Taylor Redd. ”Red Giant Stars: Facts, Definition & the Future of the Sun” (på engelska). space.com. http://www.space.com/22471-red-giant-stars.html. Läst 5 mars 2019. 
  9. ^ Schröder, K.-P.; Connon Smith, R. (2008). ”Distant future of the Sun and Earth revisited” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 386 (1): sid. 155–163. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13022.x. Läst 5 mars 2019. 
  10. ^ Boothroyd, A.I.; Sackmann, I.‐J. (1999). ”The CNO Isotopes: Deep Circulation in Red Giants and First and Second Dredge‐up” (på engelska). The Astrophysical Journal 510 (1): sid. 232–250. doi:10.1086/306546. Läst 5 mars 2019. 
Auktoritetsdata