I dagens värld är Jevgenij Baratynskij ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet. Sedan dess uppkomst har Jevgenij Baratynskij varit föremål för debatt och diskussion inom olika områden, genererat motstridiga åsikter och väckt ett stort intresse. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess relevans vid ett specifikt historiskt ögonblick eller dess inflytande på den kulturella sfären, har Jevgenij Baratynskij lyckats genomsyra olika sfärer av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av Jevgenij Baratynskij, och analysera dess betydelse och konsekvenser i olika sammanhang. Följ med oss på denna rundtur i Jevgenij Baratynskij och upptäck nycklarna till att förstå dess relevans idag.
Jevgenij Baratynskij | |
![]() | |
Född | 19 februari 1800 (g.s.) (ej angiven kalender, antar juliansk och datum specificerat för både juliansk och gregoriansk kalender) Mara eller Maryinka |
---|---|
Död | 11 juli 1844 (datum specificerat för både juliansk och gregoriansk kalender och ej angiven kalender, antar juliansk) (44 år) Neapel |
Begravd | Tichvinskojekyrkogården |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
Sysselsättning | Poet |
Maka | Anastasija Baratynskij (g. 1826–) |
Barn | Lev Baratynskij (f. 1829) Nikolaj Baratynskij (f. 1835) |
Föräldrar | Abram Baratynskij |
Namnteckning | |
![]() | |
Webbplats | baratynskiy.lit-info.ru/ |
Redigera Wikidata |
Jevgenij Abramovitj Baratynskij (ryska: Евге́ний Абра́мович Бараты́нский), född 2 mars (n.s.) 1800 i Mara, Tambov, död 11 juli 1844 i Neapel, var en rysk författare.
Baratynskij inträdde 1812 i pagekåren i Sankt Petersburg men reglerades därifrån 1816 på grund av en disciplinär förseelse. 1818 tog han tjänst som menig soldat och vistades som sådan 1820–24 i Finland. Här började han dikta, och skapade förutom en rad lyriska dikter versberättelsen Eda, en känslosam kärlekshistoria med vackra naturskildringar som bakgrund. Baratynskij skattades högt av samtiden, särskilt av sin vän Aleksandr Pusjkin och Anton Delvig. Han mest berömda dikt är Vid Goethes död (1832). Baratynskij blev 1825 officer, lämnade därefter armén som privatman i Moskva och på sina gods. Han avled av slag under en vistelse i Neapel.
|