I dagens värld är Innu ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Både på den professionella och den personliga sfären har Innu genererat debatter, diskussioner och djupa reflektioner kring dess påverkan på samhället. I takt med att teknologin och globaliseringen går framåt har Innu blivit en central diskussionspunkt inom olika områden, från ekonomi till politik, kultur och psykologi. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Innu och dess inflytande på våra liv, såväl som de framtida konsekvenser det kan ha.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Innu är den ursprungsbefolkning som lever i vad de själva kallar Nitassinan, det vill säga större delen av Québec och Labrador i östra Kanada. Det finns mellan 15 000 och 20 000 innuindianer (2003). Deras jägar- och samlarsamhällen, uppbyggda kring deras byar av djurskinnstält, har funnits i området i flera tusen år. Traditionellt har de försörjt sig på renjakt, och för innu är renen av stor kulturell betydelse. Deras språk, innu-aimun, talas över hela Nitassinan med vissa dialektala skillnader.
Innufolket delas ofta och felaktigt upp i två samhällen – Montagnais (franska: "bergsfolket") som lever längs med Saint Lawrencevikens kust samt Naskapi (innu-aimun: "inlandsfolket") som lever längre norrut. Naskapi kallar sig själva "Iiyuu" och är mer besläktade med indianerna vid Davis Inlet i Labrador än med Montagnais i söder. Båda grupperna ogillar de europeiska namnen och distinktionen mellan de två är något som franska kolonister hittat på. Likheten mellan "innu" och "inuiter", ett folk som lever långt norröver, till trots finns ingen som helst släktskap mellan de två folken (även om giftermål med naskapi blivit vanligare på senare tid).
Innu har aldrig officiellt avträtt sitt land till Kanada. Sedan 1950-talet har Kanadas regering och den katolska kyrkan försökt "civilisera" innufolket och förmå dem att överge sitt nomadiska liv och bosätta sig i permanenta läger. I dessa läger har alkoholism, drogmissbruk bland barn, hustrumisshandel och självmord blivit ett stort problem. Mellan 1990 och 1997 begicks i genomsnitt 89 självmord per 50000 invånare i Davis Inlet, Labrador – tolv gånger genomsnittet i Kanada.
Survival International menar att den kanadensiska politiken strider mot internationella lagar och hindrar innufolket från att leva enligt sina traditioner. Man drar till och med paralleller med hur Folkrepubliken Kina behandlar folket i Tibet.
Innunationens förmodligen mest berömda medlemmar är de i folkrockduon Kashtin.
Nitassinan, Innuindianernas traditionella hemland, täcker östra delen av Labradorhalvön.