Ilon Wikland

I dagens värld har Ilon Wikland fått oöverträffad relevans i olika aspekter av det dagliga livet. Från dess inverkan på politiken till dess inflytande på tekniken, Ilon Wiklands närvaro är obestridlig på den globala scenen. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika dimensionerna i vilka Ilon Wikland manifesterar sig, analysera dess utveckling över tid och dess inverkan på det moderna samhället. Genom denna analys kommer vi att bättre kunna förstå vikten av Ilon Wikland och dess roll i att forma världen idag.

Ilon Wikland
Ilon Wikland, 2007.
FödelsenamnMaire Ilon Pääbo
Född5 februari 1930
Estland Tartu, Estland
FöräldrarMaks Pääbo
Konstnärskap
VerkAstrid Lindgren-böckerna
UtbildningSkolan för bok- och reklamkonst och Signe Barths målarskola
PriserElsa Beskow-plaketten 1969
Expressens Heffaklump 1986
Illis Quorum 2002
Förläggareföreningens hederspris 2018
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)
M/S Victoria I, med skrovmålning av Ilon Wikland

Maire Ilon Wikland, född Pääbo 5 februari 1930 i Tartu i Estland, är en svensk illustratör. Hon är främst känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens och Edith Unnerstads böcker. För Lindgren har hon bland annat illustrerat Barnen i Bullerbyn, Bröderna Lejonhjärta och Ronja rövardotter. 2009 invigdes museet Ilons sagoland i den estniska staden Hapsal.

Biografi

Ilon Wiklands föräldrar var civilingenjör Max Pääbo och konstnären Vida Juse. Fadern var syssling till Svante Pääbos morfar. När hon var åtta år skildes föräldrarna och fadern gifte om sig medan modern flyttade till Italien. Ilon Wikland bodde efter det hos sina farföräldrar i Hapsal. Hon kom till Sverige och Stockholm som krigsflykting vid fjorton års ålder år 1944. Hon har fyra döttrar.[1] Hon utbildade sig för Akke Kumlien på Skolan för bok- och reklamkonst[2] 1944–1946 och studerade vid Signe Barths målarskola 1952–1953 och 1956 samt genom ett stort antal studieresor i Europa. Wikland är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[3], Nationalmuseum[4], Postmuseum[5], Nordiska museet[6] i Stockholm, Mölndals stadsmuseum[7] och Kulturen[8].

Samarbete med Lindgren och Unnerstad

Ilon Wikland är främst känd för sina illustrationer av Astrid Lindgrens och Edith Unnerstads böcker. Wikland är den illustratör som Astrid Lindgren arbetade allra mest med. Av Lindgrens böcker har hon illustrerat: Barnen i Bullerbyn (med undantag av de ursprungliga kapitelböckerna, som illustrerats av Ingrid Vang Nyman), Barnen på Bråkmakargatan, Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket, Madicken, Mio min Mio, Ronja rövardotter, Saltkråkan, Skinn Skerping – hemskast av alla spöken i Småland, Draken med de röda ögonen, Jag vill också ha ett syskon, Kajsa Kavat hjälper mormor och Nils Karlsson Pyssling flyttar in.[9] Hennes register är brett; hon har illustrerat såväl samlingar med söndagsskolesånger (Vi sätter oss i ringen) som Maj-Briht Bergström-Walans sexualupplysningsbok Sex: samlevnadskunskap för barn i förskolåldern.

Övriga samarbeten

Wikland har skildrat sin barndom i boken Den långa, långa resan från 1995, skriven tillsammans med barnboksförfattarinnan Rose Lagercrantz. Boken sattes upp som barnopera på Kungliga Operan våren 2017.[10] I bilderböckerna om Sammeli har Wikland gjort både text och bild (Var är Sammeli, 1995, Sammeli, Epp och jag, 1997, och Sammeli, bada! 2001). Under senare år har Wikland illustrerat Mark Levengoods böcker, "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" 2006 samt "Hjärtat får inga rynkor" 2008. Hon har illustrerat böcker av Marita Lindquist och Hans Peterson.[11]

Wikland har även illustrerat skrovmålningarna på Tallinks fartyg M/S Victoria I samt barnens lekrum. Wikland var den som döpte båten 2004 och är dess gudmor.

Ilons sagoland

År 2004 bestämde sig Ilon Wikland för att donera sina cirka 800 bokillustrationer i original till den estniska staten, och i ett gammalt vackert hus som ägs av länsmuseet skulle dessa ställas ut. Den första juli 2009 invigdes museet Ilons sagoland, i staden Hapsal i Estland. Hapsal är den stad där Wikland tillbringade en stor del av sin barndom. På museet kan man bland annat se hennes illustrationer, se in i Karlssons rum och leka i verkstaden. Det finns också en stor scen, sagobrunn och en filmsal.

Stil och inspiration

Wikland är mycket noga med detaljer för att hitta det som fångar en figurs karaktär. De rufsiga Mattisrövarna i Ronja rövardotter fann hon i kön på Systembolaget och Karlsson på taket på marknadsplatsen Hallarna i Paris. Ofta har hon också målat av sina egna döttrar och använt i sina böcker.[12]

Priser och utmärkelser

Se också

Källor

Noter

  1. ^ Erika Hallhagen (16 november 2014). ””Jag förstod tidigt att mina föräldrar inte ville ha mig””. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/jag-forstod-tidigt-att-mina-foraldrar-inte-ville-ha-mig. Läst 22 januari 2016. 
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927014726/http://www.immi.se/kultur/authors/ester/wikland.htm. Läst 21 augusti 2004. 
  3. ^ Göteborgs konstmuseum
  4. ^ Nationalmuseum
  5. ^ Postmuseum
  6. ^ Nordiska museet
  7. ^ Mölndals stadsmuseum
  8. ^ Kulturen i Lund
  9. ^ ”Ilon Wikland”. astridlindgren.se. Arkiverad från originalet den 10 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090510084227/http://www.astridlindgren.se/mer-fakta/illustratorer/ilon-wikland. 
  10. ^ ”"Ilon Wiklands väg till Sverige blir barnopera"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/ilon-wiklands-vag-till-sverige-blir-barnopera/. Läst 30 april 2017. 
  11. ^ ”Ilon Wikland - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ilon-wikland. Läst 9 juni 2020.  [inloggning kan krävas]
  12. ^ Sveriges radio
  13. ^ Biblioteksföreningen: Elsa Beskow-plaketten Arkiverad 17 januari 2017 hämtat från the Wayback Machine., läst 1 december 2015
  14. ^ ”Wikland fick Nacka kulturpris”. Svenska Dagbladet. 11 september 2003. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/wikland-fick-nacka-kulturpris. Läst 25 april 2019. 
  15. ^ ”Ilon Wikland får Sjösalapriset”. Svenska Dagbladet. 3 september 2004. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/ilon-wikland-far-sjosalapriset. Läst 25 april 2019. 
  16. ^ ”Sjöstedt (FP): Stockholms stads kulturpristagare 2014”. Mynewsdesk. http://www.mynewsdesk.com/se/liberalerna-stockholms-stadshus/pressreleases/sjoestedt-fp-stockholms-stads-kulturpristagare-2014-1004296. Läst 31 december 2019. 
  17. ^ ”Augustpriset – här är alla vinnare”. SVT Nyheter. 26 november 2018. https://www.svt.se/kultur/augustpriset-alla-vinnare. Läst 2 december 2018. 

Externa länkar

Företrädare:
Gunilla Hansson 		Tecknare av Sveriges Radio-TV:s julkalender
1963 		Efterträdare:
Ingrid Jenssen
Företrädare:
Torsten Bergentz 		Tecknare av Sveriges Radios julkalender
1973 		Efterträdare:
Eric Werner
Företrädare:
Folke Nordlander 		Tecknare av Sveriges Radios julkalender
1980 		Efterträdare:
Gunnar Bernstrup


Auktoritetsdata