I dagens artikel ska vi fördjupa oss i den fascinerande världen av Hjortron. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle kommer vi att utforska de olika aspekterna som gör Hjortron relevant idag. Vi kommer att analysera dess utveckling över tid, dess inflytande inom olika områden och dess roll i det dagliga livet. Med ett brett och objektivt perspektiv kommer vi att söka närma oss Hjortron från olika perspektiv för att förstå dess sanna innebörd och omfattning i dagens värld. Följ med oss på denna resa genom Hjortron och upptäck allt bakom detta spännande ämne.
Hjortron | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Blomväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Rosordningen Rosales |
Familj | Rosväxter Rosaceae |
Underfamilj | Rosoideae |
Släkte | Hallonsläktet Rubus |
Art | Hjortron R. chamaemorus |
Vetenskapligt namn | |
§ Rubus chamaemorus | |
Auktor | Linné |
Utbredning | |
![]() Hjortronets utbredning i världen |
Hjortron (Rubus chamaemorus) är en lågväxande, flerårig ört i hallonsläktet. Den växer på fuktiga marker och är känd för sin brandgula frukt med samma namn.
Hjortronet blir mellan 10 och knappt 30 centimeter högt, och har krypande jordstam. Bladen är njurformade, sågade och fem- till sjuflikiga.
De enkönade blommorna sitter oftast ensamma och är stora och vita. Till skillnad från övriga arter i växtsläktet rubus saknar hjortronet självpollineringsförmåga, vilket beror på att hjortronet är en tvåbyggare, det vill säga att han- och honblommorna sitter på olika individer. Hjortronets frukt kallas i dagligt tal för bär, men består egentligen av flera större stenfrukter. Frukten är till en början röd, hård och omsluten av foderbladen, men allteftersom den mognar blir den gulare, mjukare och saftigare samt frigjord från de då nedvecklade foderbladen. Frukten är rik på C-vitamin.
Karta över blomningstid i Norden:
Hjortron förekommer i hela den norra tempererade zonen.
I Sverige växer hjortron i nästan hela landet; från fjällområdena i Lappland i norr, till Skåne i söder, med undantag för Öland, där den saknas.
I Norge upp till 1 400 m ö h; i söder; i norr upp till 1 000 m ö h.
Hjortron trivs på fuktiga marker, såsom mossar. Lågt pH-värde och mycket sol är gynnsamma faktorer. Hjortronet är känsligt för salta och torra förhållanden.
Själva hjortronplantan är mycket köldtålig och kan klara temperaturer ned till -40 °C. Hjortronets blommor är däremot känsliga för frost, vilket innebär att en kall frostnatt under blomningsperioden frostskadar blomman, och att fruktsättningen uteblir.
De mogna bären används främst till framställning av sylt, men även till likör, samt bladen till te. Försäljning av självplockade hjortron var fram till 1960-talet en viktig inkomstkälla för många personer boende i norrländska kommuner. Under riktigt goda hjortronår kan den totala skörden av hjortron i Sverige bli hundratals ton.
Artnamnet chamaemorus härleds från grekiska χαμαί (khamai) = på marken, låg, och μούρο (mouro) = mullbär, d.v.s. markmullbär. Linné menade nämligen att hjortronbäret var mullbärsliknande.
Namn | Trakt | Not |
---|---|---|
Blotbär | Dalarna | Moget bär |
Jolbär | Dalarna (Bjursås, Rättvik) | |
Merber | Dalarna (Mora, Våmhus) | |
Multebär | Härjedalen | |
Mylta | Jämtland | Moget bär (Jfr myrbera) |
Myrbär | Härjedalen | Kan även avse tranbär |
Myrbera | Jämtland | Omoget bär (Jfr mylta) |
Mölta | Dalarna | Jfr norskans molte |
Möltor | ||
Môlter | Västra Värmland | |
Moirbär | Dalarna (Älvdalen) | |
Mörbör | Dalarna (Mora, Våmhus) | |
Mörberä | Dalarna | Omoget bär |
Snatter | Västerbotten, Norrbotten | |
Snattren | Västerbotten | |
Snatterbär | Jämtland, Ångermanland | |
Snotter | Västerbotten, Norrbotten | |
Snåtter | Västerbotten, Norrbotten | |
Snåtterbär | Ångermanland | |
Snåtterblomma | Skellefteåtrakten | |
Snåttren | Västerbotten | |
Snåttron | Ångermanland | |
Solbär | Dalarna | Kan även avse svarta vinbär |