Guvernementet Simbirsk
I den här artikeln kommer vi att utforska på djupet Guvernementet Simbirsk och dess inverkan på vårt samtida samhälle. Guvernementet Simbirsk har varit föremål för studier och intresse genom åren, och dess relevans har inte minskat med tiden. Genom en omfattande analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna och aspekterna av Guvernementet Simbirsk, från dess ursprung till dess roll i dagens värld. Vi kommer att fördjupa oss i dess innebörd, dess implikationer och dess inflytande på olika sfärer, såväl som dess relevans för allmänheten. Genom denna utforskning hoppas vi kunna ge en mer komplett och berikande bild av Guvernementet Simbirsk, för att bättre förstå dess betydelse och konsekvenser för den värld vi lever i.
| Guvernementet Simbirsk | ||
| Симбирская губернiя | ||
| Guvernement i Kejsardömet Ryssland | ||
|
||
| Land |  Ryssland
| |
|---|---|---|
| Huvudstad | Simbirsk | |
| Area | 49 495 km² | |
| Folkmängd | 1 997 500 (1912) | |
| Befolkningstäthet | 40 invånare/km² | |
| Idag del av: | Uljanovsk oblast, Samara oblast, Tatarstan, Tjuvasjien | |
 | ||
.png)
Guvernementet Simbirsk var ett guvernement i Kejsardömet Ryssland, 1796-1928.
Det begränsades av Kazan, Samara, varifrån det skiljdes av Volga, samt Saratov, Pensa och Nizjnij Novgorod. Det var 49 495 km2 1 997 500 invånare (1912), varav två tredjedelar ryssar, återstoden mordviner (12 procent), tjuvasjer (8 procent) och tatarer (8 procent). Omkring 150 000 var muslimer och 1 000 judar, de övriga ryska ortodoxa eller dissenters.
Sedan 1851 var guvernementet indelat i åtta kretsar (ujezd): Simbirsk, Alatyr, Ardatov, Buinsk, Karsun, Kurmysj, Sengilej och Syzran.[1]
Landet genomflöts av Volga, som delvis bildade gräns i öster, och dess bifloder Sura, Svijaga och Usa samt var med undantag av den bergiga stranden vid Volga en fullkomligt jämn eller obetydligt kuperad slätt med utomordentligt fruktbar jordmån. De särskilt i norr vidsträckta skogarna upptog 30 procent av arealen, medan åkerjorden utgjorde över 50 procent.
Jordbruk och boskapsskötsel var huvudnäringar. De viktigaste sädesslagen var vete, råg, korn och havre; dessutom odlades mycket potatis samt något tobak, hampa och lin. Fisket i Volga var betydligt. Av mineral finnas endast svavel, asfalt och gips. Skeppsbyggen och skogsavverkning bedrevs i inte obetydlig skala. Hemslöjden var mycket betydande, fabriksindustrien jämförelsevis mindre.
Simbirsk var tidigare en del av det tatariska Kazankhanatet, men kom vid dettas erövring 1552 under Ivan IV Vasiljevitjs herravälde. 1780 upphöjdes det till guvernement och fick sitt största omfång 1850. De ursprungliga mordvinerna förlorade snart sin etnografiska enhet, mest efter mitten av 1800-talet.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Simbirsk, 1904–1926.
