Nuförtiden är Gustaf Linden (regissör) ett ämne som fångar uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på populärkulturen har Gustaf Linden (regissör) lyckats skapa stort intresse och debatt inom olika sektorer. Under åren har Gustaf Linden (regissör) utvecklats och fått nya dimensioner som gör den aktuell idag. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Gustaf Linden (regissör), från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på det moderna samhället. Genom en detaljerad analys försöker vi bättre förstå detta fenomen och reflektera över dess betydelse i vårt dagliga liv.
Gustaf Linden | |
![]() | |
Född | Gustaf Martin Linden 10 november 1875 Malmö, Sverige |
---|---|
Död | 19 mars 1936 (60 år) Stockholm, Sverige |
Andra namn | "Muck" Linden |
Maka | Olga Raphael |
IMDb SFDb |
Gustaf Martin "Muck" Linden, född 10 november 1875 i Malmö, död 19 mars 1936 i Stockholm, var en svensk regissör och teaterchef.
Efter studentexamen i Malmö 1895 studerade han vid Lunds universitet till 1899. Därefter hade han engagemang vid Vasateatern och Svenska teatern i Stockholm och vid Svenska Teatern i Helsingfors 1900–1904.
Linden var vid Stora teatern i Göteborg 1904–1906 och studerade därefter regi vid utländska teatrar, särskilt hos Otto Brahm och Max Reinhardt.
Han var förste regissör vid Dramaten 1907–1917, konstnärlig ledare och chef för Lorensbergsteatern i Göteborg 1917–1919, ledare av Skansenteatern 1919–1927 och åter försteregissör vid Dramaten 1921–1932.
Linden var från 1932 ordförande i Skådebanans styrelse.
Han var flera gånger gästregissör vid teatrarna i grannländerna: vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn, där han 1920 satte upp August Strindbergs Mäster Olof, vid Nationaltheatret i Kristiania, där han 1924 satte upp Strindbergs Kronbruden och vid Svenska teatern i Helsingfors, där han 1930 satte upp Klabunds Kritcirkeln och Marcel Pagnols Topaze.
Lindens uppsättningar av Henning Bergers Syndafloden (1908), Arvid Järnefelts Titus (1911), Friedrich Hebbels Judit (1916), Holger Drachmanns Det var en gång (1917) samt Arthur Schnitzlers Professor Bernhardi (1914) och Det vida landet (1915) var bland de främsta uppsättningarna under den nya Dramatiska teaterns första år.
Han var även verksam som översättare av teaterpjäser, av bland andra Arthur Schnitzler.
Linden var gift med skådespelerskan Olga Raphael. De är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Enligt Svensk Filmdatabas:
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1900 | En ordonnans hos konungen | Colinette G. Lenotre och Gabriel Martin |
Vasateatern |