I den här artikeln ska vi utforska Gunnar Harding från olika vinklar och perspektiv. Gunnar Harding är ett ämne som har varit föremål för debatt och reflektion genom historien, genererat motstridiga åsikter och väckt intresset hos såväl experter som fans. I denna mening kommer vi att fördjupa oss i de olika dimensionerna av Gunnar Harding, bland annat analysera dess inverkan på samhället, dess relevans inom det akademiska området, dess inflytande på populärkulturen. Genom denna utforskning strävar vi efter att erbjuda en heltäckande vision av Gunnar Harding, fördjupa oss i dess innebörd, dess implikationer och dess plats i den samtida verkligheten.
Gunnar Harding | |
![]() Gunnar Harding på Bokmässan 2022. | |
Född | 11 juni 1940[1] Sundsvall[1] |
---|---|
Yrke | Författare, översättare, kritiker |
Nationalitet | ![]() |
Språk | svenska[2] |
Verksam | 1967 – |
Genrer | Poesi, essä, berättelse |
Debutverk | Lokomotivet som frös fast (1967) |
Släktingar | Gösta Harding (far) |
Influenser | Modernism |
Karl Gunnar Harding, född 11 juni 1940 i Sundsvall,[1] är en svensk författare, poet, översättare och kritiker.
Gunnar Harding är uppvuxen i Bromma som son till läkaren Gösta Harding. Harding debuterade som poet 1967 med Lokomotivet som frös fast och har huvudsakligen varit verksam som lyriker. Vid sidan av detta har han skrivit mängder av essäer och ett fåtal berättelser.
Han har dessutom varit verksam som redaktör, dels för Lyrikvännen åren 1971–1974, dels för Artes under 1990-talet. Han är ledamot i Samfundet De Nio (stol nummer 5) sedan 1993[3] och deltog som svenskexpert i bibelkommissionens arbete med översättningen av Gamla Testamentet 1981–1989.
Harding har haft stor betydelse som introduktör av utländsk modernism, framför allt fransk, amerikansk och brittisk lyrik. När han erhöll Elsa Thulin-priset för år 2013 löd juryns motivering: "För hans översättningspoetiska liv, som redan omspänner ett halvsekel. Det är ett samspel lika sirligt som svängigt mellan översättaren och poeten, forskaren och introduktören i en främst fransk-engelsk repertoar där Apollinaire, Byron, Cendrars och Donne bara bildar upptakten …"
Harding har också ett livligt intresse för jazz och läser gärna sin poesi med jazz som bakgrundsmusik.
|
|