Gråryggig vråk
I dagens värld är Gråryggig vråk ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet. Från experter på området till de som är intresserade av att lära sig mer om ämnet, vikten av Gråryggig vråk kan inte underskattas. Med teknikens och sociala nätverks framsteg har Gråryggig vråk tagit en relevant roll i vårt samhälle. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska Gråryggig vråk och dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Från dess ursprung till de implikationer det har i den samtida världen, är Gråryggig vråk ett ämne som förtjänar att analyseras och diskuteras.
| Gråryggig vråk Status i världen: Sårbar[1] | |
_(cropped).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Pseudastur |
| Art | Gråryggig vråk P. occidentalis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pseudastur occidentalis | |
| Auktor | Salvin, 1876 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Gråryggig vråk[2] (Pseudastur occidentalis) är en starkt hotad sydamerikansk rovfågel.[3] Den förekommer endast i västra Ecuador och nordvästra Peru.
Utseende och läten
Gråryggig vråk är en medelstor (45–48 cm), svartvit vråk. Adulta fågeln är svartaktig på vingar och mantel, på huvud och nacke vitstreckat grå. Stjärten är vit med ett brett, svart subterminalt band. Undersidan är vit och benen gula. Ungfågeln är brunare ovan med brun streckning på manteln. Lätet beskrivs som ett högljutt skri likt vitvråken som ofta upprepas, framför allt i flykten.[1]
Utbredning och systematik
Gråryggig vråk förekommer i skogar i västra Ecuador och angränsande nordvästra Peru.[3] Arten placerades tidigare i släktet Leucopternis, men genetiska studier visar att arterna i släktet inte står varandra närmast. Gråryggig vråk har därför tillsammans med nära släktingarna vitvråk och mantelvråk lyfts ut i ett eget släkte, Pseudastur.[4][5]
Levnadssätt
Gråryggig vråk hittas i både torra lövskogar och fuktiga städsegröna skogar, men påträffas oftare i de senare, vanligen från 100 till 1 400 meters höjd, dock ibland så högt som 2 900 meter. Arten kan ses födosöka i av människan rätt påverkade miljöer kring Machalilla National Park och i skogsbryn i Esmeraldas, Piñas och Manta Real samt i Tumbes National Reserve. Födan består av ödlor, krabbor, ormar, gnagage, småfåglar, grodor, daggmaskar och större insekter. Den verkar kunna häcka året runt.[1][6][7][8]
Status
Gråryggig vråk är en mycket fåtalig fågel med en världspopulation bestående av under 10 000 vuxna individer. Den tros dessutom minska i antal till följd av habitatförstörelse, lokalt även möjligen förföljelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som sårbar.[1]
Referenser
- ^ Birdlife International 2024 Pseudastur occidentalis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 6 januari 2025.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
- ^ Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Best, B. J.; Kessler, M. 1995. Biodiversity and conservation in Tumbesian Ecuador and Peru. BirdLife International, Cambridge, U.K.
- ^ Vargas, H. 1995. Food habits, breeding biology and status of the Gray-backed Hawk (Leucopternis occidentalis) in western Ecuador. MSc thesis. Boise State University.
- ^ Piana, R.; Marsden, S. 2012. Diversity, community structure and niche characteristics within a diurnal raptor assemblage of northwestern Peru. The Condor 114(2): 279-289.
Externa länkar
Wikispecies har information om Pseudastur occidentalis.
Wikimedia Commons har media som rör Pseudastur occidentalis.- Läten på xeno-canto.org
|