I den här artikeln kommer vi att utforska allt om Glasblåsning och dess inverkan på världen idag. Glasblåsning är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor i olika åldrar, kön och kulturer. Genom historien har Glasblåsning varit föremål för kontroverser, debatter och firande. Sedan dess ankomst har Glasblåsning spelat en avgörande roll för hur vi relaterar, arbetar och lever. Genom denna artikel kommer vi att analysera de olika aspekterna av Glasblåsning, från dess ursprung till dess inflytande på det samtida samhället. Gör dig redo att fördjupa dig i den fascinerande världen av Glasblåsning och upptäck allt detta fenomen har att erbjuda!
Glasblåsning är en teknik som idag främst används för att framställa konstglas. Vanliga dricksglas och liknande framställs antingen maskinellt eller genom blåsning i form.
Man tror att glas för första gången tillverkades i Syrien ca 5000 år f.Kr. Användningen av glasmassa inskränkte sig då till att "glasera" föremål av sten och lera. Tekniken att blåsa glas uppfanns ungefär 50 f. Kr. Glasblåsning är ett traditionellt hantverk, vars grunder inte har ändrats så mycket sedan det uppfanns. Glasblåsning kräver lagarbete och yrkesskicklighet. I århundraden tillverkades praktiskt taget alla glasföremål med den tekniken, till och med fönster- och spegelglas. För dessa glastyper blåste man korvformade glascylindrar, som sedan klipptes upp och kavlades plana på ett marmorbord.
Råmaterialet till en vanlig form av glasmassa består av sand (59 %), soda (18 %), dolomit (15 %), kalksten (4 %), nefelin (3 %) och sulfat (1 %). Förhållandet mellan de olika beståndsdelarna varierar beroende på vad glaset ska användas till, om det ska vara lättflytande eller "kallt", det vill säga trögflytande och lättare att jobba med, och dess övriga egenskaper. När man framställer färgat glas, kan man också tillsätta olika metalloxider, eller andra kemikalier som fosfat, selen eller guld.
Det finns idag en skola i Sverige som utbildar glasblåsare, Riksglasskolan i Pukeberg.
|