I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Första bulgariska riket. Från dess ursprung till dess inflytande på dagens samhälle kommer vi att utforska alla relevanta aspekter relaterade till detta ämne. Under de kommande raderna kommer vi att analysera dess inverkan på olika områden, dess utveckling över tid, såväl som dess möjliga konsekvenser i framtiden. Vi kommer att ta upp både dess positiva och negativa aspekter, med målet att ge läsaren en mer komplett och balanserad förståelse av Första bulgariska riket. Följ med oss på denna turné och upptäck allt som finns att veta om detta fascinerande ämne.
Första bulgariska riket | ||||
Първo българско царство Părvo Bălgarsko Tsarstvo (Bulgariska) | ||||
| ||||
![]() | ||||
Huvudstad | Pliska (681–893) Preslav (893–968/972) Skopje (972–992) Ohrid (992–1018) | |||
Språk | Bulgar och Sydslaviska språk samt Bysantinsk grekiska (680-893) Gammalbulgariska (893–1018) | |||
Religion | Tengriism och Slavisk paganism (680–864) Ortodox kristendom (864–1018) | |||
Bildades | 681
| |||
Upphörde | 1018
| |||
Areal | ca 325 000 km² (900-talet) | |||
Folkmängd – befolkningstäthet |
ca 2 miljoner (900-talet) 5,3 inv/km² |
Första bulgariska riket eller första bulgariska imperiet (bulgariska: Първo българско царство, Parvo Balgarsko Tsarstvo) var en medeltida bulgarisk stat som grundades i nordöstra Balkan, nära Donaudeltat på 680-talet av protobulgarerna som drev ut bysanterna och gjorde den slavisktalande befolkningen till sina allierade. Riket existerade fram till år 1018 när det införlivades i Bysantinska riket. Vid sin höjdpunkt sträckte sig det bulgariska imperiet från Budapest till Svarta havet, och från floden Dnepr i dagens Ukraina till Adriatiska havet.
Efter antagandet av kristendomen år 864 blev Bulgarien ett kulturellt centrum i det slaviska Europa. Den ledande kulturella ställningen befästes ytterligare med uppkomsten av det kyrilliska alfabetet. Litteratur på gammalbulgariska började snart spridas norr om Bulgarien och det äldsta slaviska skriftspråket kom att bli "lingua franca" i östra Europa, där det lokalt kom att kallas "fornkyrkoslaviska". Det kom att dröja fram till år 927 för det bulgariska patriarkatet att bli officiellt erkänt.
Efter att bysantinerna erövrat det bulgariska riket dröjde det över 150 år innan bulgarerna åter vann självständighet genom det andra bulgariska riket, som bildades 1185.