I dagens värld är Funny Girl ett ämne som blir mer och mer aktuellt. Oavsett om det är i den personliga, professionella eller sociala sfären är Funny Girl närvarande på ett eller annat sätt i människors dagliga liv. När tekniken går framåt och samhället utvecklas, blir Funny Girl en intressant plats för att bättre förstå världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Funny Girl, analysera dess inverkan på olika områden och erbjuda ett bredare perspektiv på detta ämne som är så återkommande idag.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Funny Girl | |
![]() | |
Genre | Musikal drama |
---|---|
Regissör | William Wyler |
Producent | Ray Stark |
Manus | Isobell Lennart |
Skådespelare | Barbra Streisand Omar Sharif Kay Medford Anne Francis Walter Pidgeon |
Originalmusik | Grant Clarke James F. Hanley Billy Rose Fred Fisher Jule Styne |
Produktionsbolag | Columbia Pictures Corporation Rastar Pictures |
Premiär | ![]() ![]() |
Speltid | 151 minuter |
Land | USA |
Språk | Engelska |
IMDb SFDb Elonet Yle Arenan |
Funny Girl är en amerikansk musikalfilm från 1968 i regi av William Wyler. Filmen är löst baserad på Fanny Brices liv, som medverkade i Ziegfeld Follies på 1920-talet. Filmen fick 1975 uppföljaren Funny Lady.
Fanny Brice får sitt genombrott som sångerska i en uppsättning på Broadway av Ziegfeld. Hon träffar och förälskar sig i kortspelaren Nick Arnstein. Medan hon klättrar mot berömmelsen går det allt sämre för honom vid spelborden och snart är han fängslad för obligationssvindleri.
Filmen hade svensk premiär den 6 februari 1969 på biograf Astoria i Stockholm.
Barbra Streisand vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin medverkan i filmen. Filmen nominerades till ytterligare sju Oscars.