I dagens värld har betydelsen av Fred Hansen (ingenjör) fått oöverträffad relevans. Oavsett om det är inom det professionella, personliga eller akademiska området har Fred Hansen (ingenjör) blivit ett ämne av utbrett intresse som direkt påverkar människors liv. I takt med att samhället utvecklas har Fred Hansen (ingenjör) blivit en mötesplats som genererar debatt, reflektion och ständig analys. Den här artikeln kommer att fördjupa sig i världen av Fred Hansen (ingenjör), utforska dess olika aspekter och dess inverkan på olika aspekter av vardagen.
Fred Herman Roeck Hansen, född 12 februari 1897 i Stockholm, död där 26 februari 1965[1], var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör.
Fred Hansen var son till Wilhelm Hansen. Han avlade studentexamen i Stockholm 1915 och utexaminerades 1920 från Tekniska högskolan. Hansen blev 1922 löjtnant i fortifikationens reserv, 1924 löjtnant, 1931 kapten och 1945 major i Väg- och vattenbyggnadskåren. 1940 blev han major i Finlands armé. 1920–1922 var han biträdande ingenjör vid kraftstationsundersökningar, vägstakningar och brobyggnader samt 1923–1926 assistent vid Whangpoo Conservancy Board i Shanghai, 1926 biträdande ingenjör vid AB Vattenbyggnadsbyrån och vid Hammarforsens kraftverksbyggnad samt 1926–1929 arbetschef hos Dalälvens regleringsförening, varvid han bland annat genomförde Venjanssjöns reglering. Hansen kontrollerade damm- och kraftstationsbyggnader vid Avesta storfors 1929–1930, och som arbetschef vid tekniska byggnadsbyrån Delin & Perslow ledde han Höljebro kraftverksbyggnad 1930–1932 och var chefsassistent vid Delin & Perslow 1932–1937. Han var 1938–1943 arbetschef vid Södersjukhuset och 1940 chef för svenska arbetskåren i Finland samt var 1941–1943 inkallad som chef för fortifikationsstyrelsens B-byrå, byggnadsavdelningen. Från 1944 innehade Hansen en konsulterande ingenjörsbyrå i Stockholm. Han publicerade uppsatser i organisatoriska frågor i fackpressen.