I den här artikeln kommer ämnet Franz Jung att behandlas uttömmande, genom att analysera dess huvudaspekter och ta upp de olika perspektiv som finns på frågan. Franz Jung är ett ämne som har skapat stort intresse både i den akademiska världen och i samhället i stort, på grund av dess relevans och genomslagskraft inom olika områden. På dessa sidor kommer Franz Jung att granskas från olika tillvägagångssätt, i syfte att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne. Genom att gå igenom olika källor och presentera specifika fall kommer läsaren att få en bred förståelse för Franz Jung och dess implikationer idag.
Franz Jung | |
![]() En uppklädd författare i oktober 1927 vid uruppförandet av hans pjäs Legende på Staatsschauspiel i Dresden. Fotot taget i en av pjäsens scenbilder. | |
Pseudonym | Johannes Reinelt, Frank Ryberg, Franz Larsz, Josef Münz, Paul Renard[1] |
---|---|
Född | Franz Josef Johannes Konrad Jung[2][3] 26 november 1888 Neiße, Övre Schlesien, Kejsardömet Tyskland |
Död | 21 januari 1963 (74 år) Stuttgart, Västtyskland |
Yrke | Författare |
Nationalitet | Tyskland[4] |
Språk | Tyska |
Verksam | 1912-1963 |
Genrer | Roman · drama · essä |
Litterära rörelser | Expressionism · dadaism |
Franz Josef Johannes Konrad Jung, född 26 november 1888 i Neiße, Övre Schlesien, i Tyska kejsardömet (nu Nysa i Polen), död 21 januari 1963 i Stuttgart var en tysk författare, nationalekonom och politiker. Jung publicerade sig även under flera pseudonymer, bland annat Franz Larsz och Frank Ryberg. Hans författarskap ansågs skadligt och icke önskvärt under den nationalsocialistiska eran.[5] Franz Jung är inte översatt till svenska (2023).
Franz Jung var son till urmakarmäster Franz Jung och Clara, född Doering. Efter sin studentexamen i födelsestaden år 1907 började Franz Jung studera musik i Leipzig, men bytte snart till helt andra ämnen: ekonomi, rätts-, konst- och religionsvetenskap. År 1908 flyttade han över till Jenas universitet, men efter ett bråk flyttade han vidare till universitetet i Breslau år 1909. Här lärde han känna dansösen Margot, som han gifte sig med i januari 1911. Samma år föddes sonen Franz, men eftersom äktenskapet präglades av ständiga gräl omhändertogs pojken av farföräldrarna i Neiße. I slutet av detta år sadlade studenten Franz Jung än en gång om, till Münchens universitet, där han färdigställde en avhandling i ekonomi, Die Auswirkungen der Produktionssteuer in der Zündholzindustrie. I München blev han bekant med politiskt radikala skribenter som Erich Mühsam, och med skönlitterära författare som Leonhard Frank, Oskar Maria Graf och Karl Otten, och med en psykoanalytiker som Otto Gross.
Franz Jung debuterade 1912 med novellsamlingen Das Trottelbuch på Verlag Theodor Gerstenberg i Leipzig, en andra upplaga av den utkom 1918 i Berlin på Verlag Die Aktion. Med början 1912 medarbetade Jung i de expressionistiska tidskrifterna Die Aktion och Der Sturm. 1913 utkom hans andra roman Kameraden...! på Verlag Weißbach i Heidelberg och 1915 utgav bokförlaget Die Aktion Jungs tredje roman Sophie: der Kreuzweg der Demut. Denna följdes året efter av romanen Opferung på samma förlag, och av Saul, ett drama om Israels förste kung. Dessa böcker, tillsammans med ytterligare sex, finns att läsa i International Dada Archive, mycket beroende på att Franz Jung 1921–1923 publicerade nio böcker på Wieland Herzfeldes (1896–1988) vänsterradikala Malik-Verlag i Berlin, förknippat med just den tyska dadaismen, ett par av böckerna dessutom illustrerade av George Grosz. Jungs båda pjäser Die Kanaker och Wie lange noch sattes upp av Proletarisches Theater i Berlin våren 1921 i regi av Erwin Piscator och med amatörskådespelare i rollerna.[6] Romanen Die rote Woche (1921) handlar om ett arbetaruppror i ett litet tyskt samhälle 1918–19, med givna paralleller till matrosupproret och den tyska novemberrevolutionen. Romanen tillhörde de böcker som ett decennium senare skulle brännas under demonstrativa bokbål i Nazityskland 1933.[7]
|