FN:s deklaration om beviljande av självständighet åt koloniserade länder och folk

Idag vill vi prata om FN:s deklaration om beviljande av självständighet åt koloniserade länder och folk. Detta ämne är extremt relevant idag och genererar stort intresse inom olika områden. FN:s deklaration om beviljande av självständighet åt koloniserade länder och folk har fångat uppmärksamheten hos många experter och människor över hela världen, på grund av dess betydelse och de implikationer det har inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att utforska FN:s deklaration om beviljande av självständighet åt koloniserade länder och folk på djupet, analysera dess olika aspekter och tillhandahålla detaljerad information så att våra läsare bättre kan förstå dess betydelse och inverkan på samhället. Utan tvekan är FN:s deklaration om beviljande av självständighet åt koloniserade länder och folk en fråga som vi inte kan ignorera, och det är avgörande att närma sig det från olika perspektiv för att förstå dess omfattning och fatta välgrundade beslut.

FN:s generalförsamlings
resolution 1514 (XV)
Datum14 december 1960
Session15
KodA/RES/1514(XV)
(Dokument)
ÄmneAvkolonisering
Röster89 för
0 mot
9 avstod
ResultatAntagen

FN:s deklaration om beviljande av självständighet åt koloniserade länder och folk, antogs av FN:s generalförsamling i resolution 1514 (XV) den 14 december 1960.[1][2]

Resolutionen var ett viktigt steg i FN:s arbete för avkolonisering. I deklarationen slås det fast att alla folk har rätt till självbestämmande och att alla ansvariga makter har skyldighet att verka för ännu icke självstyrande områdens oberoende i enlighet med dess folks fritt uttryckta vilja.[1]

Röstningen den 14 december 1960

Vid dess antagande röstade 89 länder för resolutionen, inget land röstade emot, men 9 länder lade ned sina röster: Australien, Belgien, Dominikanska republiken, Frankrike, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sydafrika och USA.[3]

Av FN:s då 99 medlemmar, var det alltså ett land som var frånvarande, Dahomey (senare kallat Benin), en tidigare fransk koloni som bara några månader tidigare blivit en självständig stat.[4]

Uppföljning

År 2015 fanns det fortfarande 17 territorier på Förenta nationernas lista över icke-självstyrande områden.[5] Nedan tas endast några stycken viktiga punkter upp i det fortsatta, omfattande arbetet utifrån resolution 1514 (XV).

FN:s generalförsamlings resolution 1541

I resolution 1541 (XV), antagen den 15 december 1960, anges kriterier för bedömning av huruvida territorier är självbestämmande eller berörs av FN-stadgans kapitel XI om icke-självbestämmande områden.[6][7]

FN:s generalförsamlings resolution 1654

Med resolution 1654 (XVI), antagen den 27 november 1961, bildades FN:s särskilda utskott för avkolonisering (Special Committee on Decolonization, även kallat Committee of 24) med uppgift att bevaka implementeringen av resolution 1514 (XV).[8]

Internationella årtiondet för utrotning av kolonialismen

Vid 30-årsjubileet av resolution 1514 (XV) utropades åren 1990–2000 av generalförsamlingen till International Decade for the Eradication of Colonialism (det internationella årtiondet för utrotning av kolonialismen), vilket upprepades vid nästa årtionde.

Vid 50-årsjubileet utropades 2010-talet till det tredje internationella årtiondet för utrotning av kolonialismen.[9]

Se även

Referenser

  1. ^ ”Declaration on the granting of independence to colonial countries and peoples”. Förenta Nationerna. Arkiverad från originalet den 6 december 2015. https://web.archive.org/web/20151206084827/http://www.un.org/en/decolonization/declaration.shtml. Läst 11 november 2015. 
  2. ^ ”FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter”. Regeringskansliet. December 2011. http://www.regeringen.se/contentassets/d6d5653029e14e338a4b86f5f4b34c6b/fns-konventioner-om-manskliga-rattigheter. Läst 11 november 2015. 
  3. ^ ”Voting record – Declaration on the granting of independence to colonial countries and peoples : resolution / adopted by the General Assembly”. Dag Hammarskjöld Library – UNBISNET. Förenta Nationerna. Arkiverad från originalet den 5 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170505025008/http://unbisnet.un.org:8080/ipac20/ipac.jsp?profile=voting. Läst 11 november 2015. 
  4. ^ ”History of Benin”. Benins USA-ambassad. Arkiverad från originalet den 19 november 2015. https://web.archive.org/web/20151119201704/http://www.beninembassy.us/benin-history.html. Läst 12 november 2015. 
  5. ^ ”The United Nations and Decolonization – Non-Self-Governing Territories”. Förenta nationerna. http://www.un.org/en/decolonization/nonselfgovterritories.shtml. Läst 13 november 2015. 
  6. ^ *United Nations General Assembly Resolution A/RES/1541(XV): Principles which should guide members in determining whether or nor an obligation exists to transmit the information called for under Article 73e of the Charter. Förenta nationerna. Läst 12 februari 2015. Resolution 1541 på hemsida hos City University London hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 7 december 2014).
  7. ^ ”Self-determination”. Oxford Public International Law. Oxford University Press. http://opil.ouplaw.com/view/10.1093/law:epil/9780199231690/law-9780199231690-e873. Läst 13 november 2015. 
  8. ^ ”Committee of 24 (Special Committee on Decolonization)”. Förenta nationerna. Arkiverad från originalet den 15 november 2015. https://web.archive.org/web/20151115061824/http://www.un.org/en/decolonization/specialcommittee.shtml. Läst 13 november 2015. 
  9. ^ ”Declaration on the Granting of Independence to Colonial Countries and Peoples – 50th Anniversary, 14 December 2010”. Förenta Nationerna. http://www.un.org/en/events/decolonization50/docs.shtml. Läst 11 november 2015. 

Externa länkar