Fånöätten

I dagens artikel ska vi fördjupa oss i den fascinerande världen av Fånöätten. Från dess inverkan på historien till dess relevans idag har Fånöätten varit ett ämne av ständigt intresse och debatt. Under åren har Fånöätten spelat en avgörande roll i människors liv och påverkat hur de tänker, agerar och relaterar till omvärlden. Genom en detaljerad och djupgående analys kommer vi att utforska de olika aspekterna av Fånöätten och dess påverkan på samhället. Från dess ursprung till dess utveckling kommer vi att fördjupa oss i komplexiteten hos Fånöätten och dess inverkan på våra liv.

Fånöätten
Karl Tjälfvessons vapen: Ett patriarkalkors mellan ett hjorthorn och en avtagande måne
Peter Karlsson förde faderns vapen omvänt
I rött en lejonörn av guld
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1330-talet?
SvärdssidanJohan Folkesson

Fånöätten är en sentida benämning på svensk medeltida högfrälsesläkt, given efter dess sätesgård Fånö i Löts socken i Uppland.

Som ättens stamfar räknas Karl Tjälfvesson, på fädernet nära besläktad med herr Gere av Venngarn. Han förde i vapnet ett patriarkalkors mellan ett hjorthorn och en avtagande måne.[1] Ätten anses ha utslocknat med kanik i Uppsala Johan Folkesson till Fånö, död 1335 eller 1336.

Släktttavla

  1. Karl Tjälfvesson gifte sig med Ingegärd Filipsdotter (Aspenäsätten) som i sitt vapen förde Aspenäsättens lejonörn.
    1. En av Karl Tjälfvesson och Ingegärd Filipsdotters döttrar med okänt namn var gift med Johan Elofsson av (Elofssönernas ätt).
    2. En annan dotter med okänt namn var gift med ärkebiskopen Peter Filipsson.
    3. En namngiven dotter, Ingeborg Karlsdotter (Fånöätten) bevittnade 1274 faderns godsbyten, och det har föreslagits att hon var gift med Filip Finvidsson (Rumbyätten).
    4. Deras son Peter Karlsson förde faderns vapen omvänt, med hjorthornet i höger fält och den avtagande månen i vänster fält. Peter Karlsson testamenterar på sitt yttersta den 22 januari 1284 penningar till predikarbröderna i Sigtuna, där han väljer sin lägerstad.
    5. Sonen Jon, eller Johan Karlsson till Fånö tog upp sin mors vapen, med färgbyte på skölden; I rött en lejonörn av guld.[1] Johan Karlsson var riksråd och bosatt på Fånö, men hamnade som medlem i folkungaupproret i opposition till Magnus Ladulås och avrättades 1280. Johan Karlsson var gift med ärkebiskop Folke Johansson (Ängel)s systerdotter Ragnhild Erlandsdotter (Finstaätten), och skall ha haft minst en son:
      1. Folke Johansson (död troligen 1313,före 1314), riddare och riksråd. Han blev riddare något av åren 1298–1305. Enligt Erikskrönikan fick Folke Jonsson uppgiften att meddela Tyrgils Knutsson om att han skulle avrättas. Folke Jonsson hade sönerna:
        1. Birger Folkesson, nämnd när han till ärkebiskop Olof säljer mark i Flottsund [2] dog ogift (barnlös?).[3]
        2. Johan Folkesson till Fånö, kanik i Uppsala 1322, död 1335 eller 1336. han skall ha ärvts av släktingar på mödernet, bland andra Lars Ulfsson (Ama), och ärkebiskopen Peter Filipsson, gift med en dotter till Karl Tjälfvesson (Fånöätten).[4][5], löste till sig egendomarna, när han hävdade att han var närmaste arvinge.


Ätten dog troligen ut på 1330-talet med Johan Folkesson.

Källor

Referenser

  1. ^ ”Vapenförande ätter före 1280”. Arkiverad från originalet den 24 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190124102015/https://waslingmedia.se/historia/medeltid/vapenforande-atter-fore-1280/. Läst 5 februari 2019. 
  2. ^ Svenska sigiller från medeltiden av Bror Emil Hildebrand
  3. ^ Antikvarisk tidskrift för Sverige, Tjuguförsta delen, sidan 14.(1864-1924)
  4. ^ Svenskt biografiskt lexikon, band 29 s 228
  5. ^ Äldre svenska frälsesläkter, häfte I:2 s 183 ff