Eosinofil granulocyt

Utseende flytta till sidofältet dölj

3D-återgivning av eosinofil granulocyt.

Eosinofil granulocyt i mikroskopisk bild (400× förstoring) i ett blodutstryk. Blå-lila cellkärna, röda intracellulära granula. Eosinofilen omges av erytrocyter och enstaka trombocyter.

Eosinofila granulocyter, eller bara eosinofiler, är en sorts vita blodkroppar av typen granulocyter. Eosinofiler har en funktion i försvaret mot parasiter. De har även en roll i astma och allergi.

Förekomst

Eosinofiler finns framförallt i vävnader, särskilt i den bindväv som ligger i anslutning till epitelet i lunga, mag- och tarmkanalen, samt urinvägar. Endast en liten andel av eosinofilerna finns i blodet. I blodet utgör eosinofila granulocyter 1–6 % av antalet vita blodceller. Eosinofilers halveringstid i blodet är 8–18 timmar. De bildas och mognar ut i benmärgen.

Utseende

Eosinofiler är 11–15 µm i diameter, har en cytoplasma som innehåller rikligt med granula och har en cellkärna som är loberad i två lober. Cellens granula innehåller eosinofilt basiskt protein, eosinofilt peroxidas, eosinofilt kollagenas, cytokiner och andra enzymer och toxiska proteiner. Eosinofila granulocyters namn kommer från att de basiska proteinerna i cellens granula binder syran eosin, ett ämne som används vid infärgning inför undersökning i mikroskop, vilket gör att den granulerade cytoplasman ser rosa eller röd ut i mikroskopiska bilder.

Funktion

Eosinofila granulocyter tillhör gruppen granulocyter vilka är vita blodceller som tillhör det ospecifika immunförsvaret. Vid ett inflammatoriskt svar stimulerar cytokiner den eosinofila granulocyten att uttrycka receptorer som är specifika för antikroppen IgE. Först då kan IgE binda in till eosinofilen och stimulera cellen till att frisätta innehållet i dess granula ut i omgivningen. Eosinofilt basiskt protein och andra enzymer och toxiner som frisätts från cellens granula är toxiska för många parasiter. Eosinofiler har en roll i uppkomsten av astma och allergi, som är vanligare i områden där parasiter är ett ovanligt hälsoproblem.

Referenser

^ Parham, Peter (2015). ”14. IgE-Mediated Immunity and Allergy”. The Immune System (Fourth edition). sid. 413–414. ISBN 978-0-8153-4466-7. OCLC 882738826. Läst 12 maj 2021
^ Breedveld, Annelot; Groot Kormelink, Tom; van Egmond, Marjolein; de Jong, Esther C. (2017). ”Granulocytes as modulators of dendritic cell function”. Journal of Leukocyte Biology 102 (4): sid. 1003–1016. doi:10.1189/jlb.4MR0217-048RR. ISSN 1938-3673. PMID 28642280. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28642280. Läst 12 maj 2021.
^ Murray, Patrick R. (2021). ”7. Elements of Host Protective Responses”. Medical Microbiology (Ninth edition). ISBN 978-0-323-67450-8. OCLC 1144922746. Läst 12 maj 2021
^ Mescher, Anthony L. (2021). ”12. Blood”. Junqueira's Basic Histology: Text and Atlas (Sixteenth edition). ISBN 978-1-260-46297-5. OCLC 1245858407. Läst 12 maj 2021
^ Owen, Judith A. (2013). ”2. Cells, Organs, and Microenvironments of the Immune System”. Kuby Immunology (7th ed). W.H. Freeman. sid. 33. ISBN 978-1-4292-1919-8. OCLC 820117219. Läst 12 maj 2021