Eivind Berggrav

I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Eivind Berggrav på olika aspekter av det samtida samhället. Från dess inflytande i den professionella sfären till dess betydelse i den personliga sfären har Eivind Berggrav genererat en djup debatt och reflektion kring dess relevans och implikationer. Med åren har Eivind Berggrav blivit ett ämne av intresse inte bara för specialister och akademiker, utan även för allmänheten. Genom omfattande analys försöker vi förstå vikten av Eivind Berggrav i vårt dagliga liv och noggrant undersöka hur det formar vår värld idag.

Eivind Berggrav
Född25 oktober 1884[1][2]
Stavangers kommun[3]
Död14 januari 1959[1][2] (74 år)
Oslo[4]
BegravdVår Frelsers gravlund[5][2]
Medborgare iNorge
Utbildad vidUniversitetet i Oslo
SysselsättningPräst, författare, bibelöversättare, översättare, redaktör, teolog
Befattning
Biskop i Hålogaland stift (1928–1937)
Biskop av Oslo (1937–1951)[6]
Norska biskopsmötets preses (1937–1951)
MakaKathrine Seip
(g. 1909–1959)[3]
BarnDag Berggrav (f. 1925)
FöräldrarOtto Jensen[3]
Utmärkelser
Storkors av Sankt Olavs orden (1947)
Goethepriset (1953)[3]
Oranien-Nassauorden[3]
Frihetsmedaljen
Finlands Lejons orden[3]
Kungliga Nordstjärneorden[3]
Redigera Wikidata

Eivind Berggrav, ursprungligen Eivind Josef Jensen, född 25 oktober 1884 i Stavanger, död 14 januari 1959, var en norsk biskop och teologisk författare, son till Otto Jensen och far till Dag Berggrav.

Berggrav tog en teologie kandidatexamen 1908 och var därefter lärare vid Eidsvolds folkhögskola i Eidsvold. 1918 blev han kyrkoherde i Hurdal och Feiring i Oslo stift. År 1923 utnämndes han till teologie hedersdoktor vid Lunds universitet och blev 1925 präst vid Botsfengselet i Oslo och teologie doktor vid Oslo universitet samma år. 1928–1937 var han biskop i Hålogalands stift med Tromsø som biskopssäte, och därefter biskop i Oslo stift.

Berggrav var verksam inom den kristna studentrörelsen och hävdade under sin tid som aktiv där den fria forskningens rätt. Som teolog ägnade han sig främst åt religionspsykologin. Han redigerade Kirke og kultur 1909–1914 (tillsammans med Thorvald Klaveness), 1915–1922 och från 1925.

Bland hans skrifter märks Krigerliv og religiøsisitet (1915), Religionens terskel (1924), Den religiøse følelse (1927) samt Fangens sjel (1928).

Under andra världskriget var Berggrav engagerad i kampen mot de tyska ockupationsstyrkorna och det norska nazistpartiet Nasjonal Samling. Han konspirerade även tillsammans med Theodor Steltzer och Helmuth von Moltke att mörda Adolf Hitler.[7]

Svenska översättningar (urval)

  • Krigarliv och religiositet (Krigerliv og religiøsitet) (anonym översättning?, Schildt, 1916)
  • Mannen Jesus (från förf:s manuskript av Oscar Mannström, Svenska kristliga studentrörelsen, 1921)
  • Fångens själsliv: iakttagelser och erfarenheter från straffängelset i Oslo (Fangens sjel) (översättning Thorsten W. Törngren, Geber, 1929)
  • Kropp och själ i karaktärsliv och gudsliv (översättning Hugo Hultenberg, Diakonistyrelsen, 1933)
  • Helgelse (Helliggjørelse) (Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1934)
  • Oxford – fanfar eller fara? (översättning Märta Lindqvist, Diakonistyrelsen, 1935)
  • Biskop ovan polcirkeln (Spenningens land: visitasglimt fra Nord-Norge) (översättning Märta Lindqvist, Diakonistyrelsen, 1937)
  • Nordens insats (översättning Sven Stolpe, 1939)
  • Staten och människan (Staten og mennesket) (översättning Harry Johansson, Ljus, 1945)
  • Klar kamp: minnen och samtal från ockupationen (Når kampen kom) (översättning Lennart Göthberg, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1945)
  • Humor och allvar och andra essayer om mänskliga förhållanden (översättning Alf Ahlberg, Diakonistyrelsen, 1947)

Källor

Noter

  1. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000003581, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Find a Grave, läs online, läst: 30 juni 2024.
  3. ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Eivind_Berggrav, läs online.
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.
  5. ^ Begravde i Oslo, Gravferdsetaten, Oslo kommun, läs online, läst: 28 oktober 2017.
  6. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo20181012044, läst: 19 december 2022.
  7. ^ Svenska dagbladet. 6 maj 1955.