I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande historien om Egil Holmsen och dess inverkan på dagens samhälle. Från dess ödmjuka början till dess relevans idag har Egil Holmsen spelat en avgörande roll i olika aspekter av vardagen. Med tiden har Egil Holmsen varit föremål för intensiv debatt och inspirerat till otaliga forskningar, vilket visar på dess betydelse inom så olika områden som vetenskap, kultur, politik och många andra. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka hur Egil Holmsen har utvecklats under åren och hur det fortsätter att forma världen omkring oss.
Egil Holmsen | |
![]() | |
Född | Egil Sophus Severen Holmsen 15 februari 1917 Nora |
---|---|
Död | 30 maj 1990 (73 år) Oscars församling, Stockholm |
Aktiva år | 1941–1983 |
Maka | Åsa Holmsen |
Släktingar | Sverre Holmsen (bror) |
IMDb SFDb |
Egil Sophus Severen Holmsen, född 15 februari 1917 i Nora, död 30 maj 1990 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk filmregissör, manusförfattare, journalist, författare och skådespelare. Han var bror till författaren Sverre Holmsen.
Egil Holmsen arbetade först som journalist och började i filmbranschen som skådespelare. Han debuterade 1941 i Alf Sjöbergs Hem från Babylon. Han fortsatte som skådespelare i huvudsak under 1940-talet, innan han började regissera och skriva manus till olika beställningsverk gjorda av företag och organisationer. Hans första manus var till filmen Staden i Söder (1946, regi Lennart Bernadotte) och hans första regiuppdrag Kampen om kaffet 1947. Parallellt med beställningsfilmerna regisserade Holmsen under 1950-talets början tre ungdom-på-glid-filmer, Farlig kurva 1952, Marianne 1953 och Fartfeber 1953. Alla tre filmerna porträtterar rotlösa och delvis kriminella unga i Stockholm.
Marianne tog upp närmast tabubelagda ämnen som tonårssex, knark och lesbisk kärlek, vilket gjorde Holmsen till en utmanande provokatör, och delar av kritikerkåren rasade mot honom. I Fartfeber skildrade han fylla, kriminalitet och bögprostitution, vilket gjorde att filmen censurerades kraftigt. 1954 regisserade han Hästhandlarens flickor, vilken innehöll en provocerande scen där två systrar badar nakna i en damm och ses kyssas. Den kom att bli hans sista långfilmsregi.
Under 1950-, 1960- och 1970-talen fortsatte Holmsen att regissera och skriva manus till olika beställningsverk, bland annat flera husmorsfilmer. 1962 gjorde han även sin skönlitterära debut med romanen Solblot. Han återupptog skådespelarkarriären 1972 i den erotiska filmen Swedish Wildcats. Han gjorde även roller i Champagnegalopp (1975), Bröderna Lejonhjärta (1977), Dante - akta're för Hajen! (1978) och TV-serien Spanarna (1983), vilken kom att bli hans sista roll.
På 1980-talet började Holmsen återigen att skriva romaner. 1981 utkom Sprängämne, 1982 Arv och 1985 I gudinnornas sköte. Egil Holmsen är begravd på Sankt Pauli norra kyrkogård i Malmö.
Beställningsfilmer ej medtagna
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1938 | Polis 2 | Liliom Ferenc Molnár |
Sandro Malmquist | Nya Teatern |
Officeren | Tartuffe (Tartuffe, ou l'Imposteur) Molière |
Sandro Malmquist | Nya Teatern | |
1939 | Arbetskarl 2 | Den ljusnande tid, revy Alf Henrikson |
Sandro Malmquist | Nya Teatern |
Tony Kirby | Koppla av! (You Can't Take It with You) Moss Hart och George S. Kaufman |
Rudolf Wendbladh | Helsingborgs stadsteater |