Edvard Fredrik von Saltza
Ämnet Edvard Fredrik von Saltza har varit föremål för debatt och studier i åratal och genererat motstridiga åsikter och olika teorier. Sedan urminnes tider har Edvard Fredrik von Saltza spelat en grundläggande roll i olika aspekter av mänskligt liv, och påverkat utvecklingen av samhälle, kultur, politik och ekonomi. Genom historien har Edvard Fredrik von Saltza varit föremål för analys och reflektion, och genererat oändliga tolkningar och diskussioner om dess sanna innebörd och dess inverkan på dagens värld. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Edvard Fredrik von Saltza, analysera dess betydelse och relevans idag, såväl som dess inflytande på olika områden i det dagliga livet.
| Edvard Fredrik von Saltza | |
 | |
| Född | Edvard Fredrik von Saltza[1] 15 maj 1775[2][1] |
|---|---|
| Död | 8 april 1859[2][1] (83 år) Tåby församling[2][1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Författare, godsägare |
| Befattning | |
| Kammarjunkare[2] | |
| Maka | Beata Margareta Fredrika Saltza (g. 1802–1826)[1] |
| Barn | Hedvig Fock (f. 1805) Filip von Saltza (f. 1811) |
| Föräldrar | Carl Fredrik von Saltza[1] Anna Catharina Saltza[1] |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Nordstjärneorden (1814)[1] Kommendör av Vasaorden (1821)[1] Carl XIII:s orden (1823)[1] Kommendör med stora korset av Vasaorden (1843)[1] Riddare och Kommendör av Kungl Maj:ts Orden (1854)[1] | |
| Redigera Wikidata | |
Edvard "Evert" Fredrik von Saltza, född den 15 maj 1775 på Åsakatorp i Västergötland, död den 8 april 1859 på sin gård Mem i Östergötland, var en svensk greve och författare.
Biografi
Edvard Fredrik von Saltza var son till kammarherren friherre Carl Fredrik von Saltza och Anna Danckwardt-Lillieström, brorson till Hugo Herman von Saltza, samt sonson till friherre Ludvig von Saltza och Anna Charlotta Kruuse af Verchou.
von Saltza tjänstgjorde några månader som fänrik vid Älvsborgs regemente, men ägnade sedan sitt liv dels åt hovtjänst, dels åt industriella företag och åt författarskap. Utnämnd till kammarjunkare av Gustav IV Adolf 1798, avancerade han vid Karl XIV Johans regeringstillträde till överstekammarjunkare och upphöjdes 1843 i grevligt stånd. von Saltza, som var av en mystikt kontemplativ läggning och ivrigt intresserade sig för frimureriet, författade ett stort antal religiösa och skönlitterära arbeten.
Till den under Wallins ledning arbetande psalmbokskommittén insände von Saltza under titeln "Prof-psalmer" över ett 70-tal omarbetningar av nummer i 1695 års psalmbok, vilka dock kommittén förklarade sig inte kunna godkänna "på grund af bristande grammatikalisk riktighet och vårdslös meter". En del av dessa bearbetningar infördes i författarens "Bönebok" från 1811. Ett häfte anteckningar ur släktkrönikan, som fanns bland hans efterlämnade papper, utgavs 1912 (av Nils Sjöberg) under titeln Familjeanekdoter och minnen från barndomen.
Han var gift med friherrinnan Beata Hamilton af Hageby, och farfar till Carl Fredrik von Saltza.
Bibliografi
Religiös litteratur
- Bönebok (1811; omkring 50 upplagor)
- Christeliga betraktelser öfver altarets sakrament (1826, flera upplagor)
- Christeliga betraktelser öfver Johannis evangelium (1829).
Annan litteratur
- En tysk riddares berättelse (1810; under pseudonymen Johan von Turneisen)
- Snö Sigvaldsson och Gauta den fagra (1834)
- De siste folkungarne eller grundläggningen af S:ta Clara kloster (1836)
- Skildringar ur sällskapslifvet (1836)
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Saltza, 3. Edvard Fredrik von, 1904–1926.
- Gabriel Anrep, Svenska adelns ättartavlor
Noter
- ^ Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 6, Norstedts förlag, 1931, s. 677, läs online.
- ^ 3. Edvard Fredrik von S., grefve, Nordisk familjebok : Ryssläder - Sekretär, vol. 24, 1916, s. 531, läs onlineläs online, läst: 8 december 2020.
Externa länkar
|