Kammarjunkare
I dagens värld är Kammarjunkare ett ämne som fortsätter att överraska och fascinera miljontals människor runt om i världen. Från sitt ursprung till nutid har Kammarjunkare varit föremål för studier, debatt och beundran, och dess inflytande har varit närvarande i otaliga aspekter av det dagliga livet. Under åren har Kammarjunkare utvecklats och anpassats till sociala, politiska, ekonomiska och tekniska förändringar, och konsoliderat sig som ett ämne av universellt intresse. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Kammarjunkare och analysera dess inverkan på dagens samhälle.
Kammarjunkare var en hovtitel med rang efter kammarherre och över hovjunkare samt med meriterande ceremoniella göromål vid hovet. Titeln utdelades också utan krav på tjänstgöring.
Ämbetet inrättades vid det svenska hovet år 1783 av kung Gustav III som tillsatte flera överstekammarjunkare och 24 kammarjunkare. Enligt den gamla rangordningen hade överstekammarjunkaren generallöjtnants rang. Kammarjunkare hade majors rang och var därmed sedan 1800-talets slut den lägsta graden av egentliga hovmän. Enligt Sveriges statskalender fanns år 1878 42 kammarjunkare. Under kung Gustav V tio kammarjunkare 1905 och sju 1950. Under kung Gustav VI Adolf fanns fem, mot slutet tre kammarjunkare. Både överstekammarjunkare och kammarjunkare avskaffades vid utgången av 1969.
Kammarjunkare motsvarades i Kungliga Hovjägeristaten av jaktjunkare.
Se även
Källor
- ^ ”kammarjunkare”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/kammarjunkare. Läst 24 oktober 2013.
- ^ ”Sveriges hovförvaltning moderniseras”. Vestkusten. 8 januari 1970. http://cdnc.ucr.edu/cgi-bin/cdnc?a=d&d=VEST19700108.1.2. Läst 24 januari 2016.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kammarjunkare, 1904–1926.
