I dagens värld är Djurlöss ett ämne som har blivit allt mer relevant och intressant. Med tiden har Djurlöss blivit en referenspunkt för många debatter, forskning och diskussioner inom olika områden. Oavsett om det är på ett personligt, professionellt, akademiskt eller socialt plan har Djurlöss väckt intresset hos ett brett spektrum av människor. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Djurlöss, och analysera dess inverkan, implikationer och framtidsutsikter. Dessutom kommer vi att undersöka hur Djurlöss har påverkat våra liv och hur det kan fortsätta att påverka vårt sätt att tänka och agera i framtiden.
Djurlöss | |
![]() Anoplura: Linognathus setosus från hund. | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
Infraklass | Neoptera |
Ordning | Djurlöss Phthiraptera |
Vetenskapligt namn | |
§ Phthiraptera | |
Auktor | Haeckel, 1896 |
Underordningar | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Djurlöss (Phthiraptera) är en ordning i klassen insekter. Det finns omkring 5 000 kända arter[1] som lever på 4 000 fågelarter och 800 däggdjursarter.[2] De flesta är mycket värdspecifika. Djurlössen lever som ektoparasiter på däggdjur eller fåglar. De har reducerade ögon och är vinglösa. De genomgår en inkomplett metamorfos. Deras ben har kloliknande utskott som är anpassade för att klänga sig fast med. Huvudlusens ägg kallas för gnet (gnetter i plural).
Arterna saknar vingar och deras munverktyg kan vara specialiserade för att suga eller för att gnaga.[1]
Ordningen djurlöss har traditionellt brukat uppdelas i två underordningar, Fågellöss (Mallophaga) och Äkta löss (Anoplura). Främsta skillnaden är att fågellössen har bitande mundelar, medan de äkta lössen har sugande mundelar. De engelska namnen ”chewing lice” respektive ”sucking lice” syftar på det. Mallophagerna lever mest på fåglar, men vissa arter förekommer på däggdjur. De livnär sig mest på hudavfall, fjädrar och hår, men vissa arter gnager i huden och kan suga blod. Anoplurerna lever endast på däggdjur och är uteslutande blodsugare. I äldre litteratur räknas Mallophaga och Anoplura ofta som två skilda ordningar.[3][4]
Forskning har emellertid visat att gruppen Mallophaga är parafyletisk, och man räknar nu med fyra underordningar (se nedan), varav de första tre är den gamla gruppen Mallophaga.[5]
Nyare forskning har dessutom visat att även ordningen Stövsländor (Psocoptera) är parafyletisk om inte djurlössen räknas dit. Djurlössen placeras numera ibland som en undergrupp till underordningen Troctomorpha hos stövsländorna (se artikel om stövsländor). ITIS[6] placerar dock samtliga underordningar på samma nivå och jämställer alltså nedanstående fyra med de tre underordningarna av stövsländor. Vissa stövsländor liknar boklusen och förekommer ofta i fågelbon, och kanske har parasitismen uppstått på detta sätt.[7]
En stor underordning med bitande mundelar. Förekommer på både fåglar och däggdjur. Anses vara den primitivaste underordningen bland djurlössen. De rör sig fritt över hudytan till skillnad från andra löss, som sätter sig fast.
En stor underordning med huvudsakligen fågelparasiter, men en familj lever på däggdjur. Bitande mundelar, oftast långsmal kroppsform (anpassning till att vistas bland fjädrarna).
Har en lång utdragen snabel med bitande mundelar (anpassning till tjockhudade värddjur). Ett släkte med tre arter. Elefantlusen Haematomyzus elephantis lever på elefanter[8], två andra arter på vårtsvin.
Äkta löss eller blodsugande löss, har sugande mundelar och lever uteslutande på däggdjur. Blodsugande ektoparasiter. Den högst utvecklade gruppen bland djurlössen. Har ca 500 arter i 15 familjer. De finns dock bara på ca 20% av alla placentala däggdjursarter, och saknas helt i flera däggdjursordningar.[9]
Två arter av löss angriper människan: människolus med underarterna huvudlus och klädlus, samt flatlus. De kan överföra sjukdomar. Många andra arter har veterinärmedicinsk betydelse.
Mallophagerna har tidigare studerats mycket i syfte att försöka utreda släktskap bland fåglarna. Eftersom parasiterna är mycket värdspecifika kan man anta att de har utvecklats tillsammans med värdfåglarna, så att fågelgrupper som har liknande parasiter kan vara närbesläktade.[3][10]
|