De sju dödssynderna

De sju dödssyndernaBegrepp ur katolicismenHieronymus Boschs målning De sju dödssynderna och de fyra stadierna, 1485.
Under­klass tillsynd, last, sin in Islam
Föregås avNiyya
OperatörḤizb Shayṭān
Inte­ra­ge­rar fysiskt medAnger of God in Islam
Kopplad tillUdwan
Har del(ar)vrede, frosseri, avund, girighet, lättja, lust, högmod
Motsats tillde sju dygderna
Dödssynden frosseri, detalj från målningen ”De sju dödssynderna” av Hieronymus Bosch.

De sju dödssynderna (latin septem peccata mortalia), huvudsynderna eller kardinalsynderna, är begrepp inom katolicismen. Dödssynder är ett från Nya testamentet hämtat uttryck, men de är inte explicit uppräknade där. Inom katolicismen är dessa de svårare synder som består i att människan med fullt vett och fri vilja överträder Guds bud i en viktig sak. Dessa synder gör henne skyldig till den eviga dödens straff och kan endast försonas genom botens sakrament.

De har alla positiva motsvarigheter i de sju dygderna. De sju dödssynderna var under medeltiden tillsammans med de tio budorden de främsta utgångspunkterna för etiska diskussioner och betraktelser.

Termen kommer av att de anses leda till dels andra laster och synder, dels till evig fördömelse, ifall syndaren inte ångrar sig.

De sju dödssynderna

Dödssynderna finns inte uppräknade i Bibeln, utan det var påve Gregorius I som utarbetade den nuvarande listan:

Minneslista

Under medeltiden blev de sju dödssynderna ett välkänt begrepp. För att lättare komma ihåg dem associerade man var och en av synderna med ett vanligt förekommande djur:

Se även

Referenser

  1. ^ ”huvudsynder - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/huvudsynder. Läst 27 mars 2020. 
  2. ^ Nordisk familjebok 1951-55 års upplaga bd.6 s.199
  3. ^ Bibelfrågan
  4. ^ ”dödssynd”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/d%C3%B6dssynd. Läst 5 januari 2019. 
  5. ^ Bringéus, Nils-Arvid (1969). ”Caritas Romana och de bevingade dygderna”. Rig (Föreningen för Svensk Kulturhistoria) 52 (2): sid. 68 (24). https://journals.lub.lu.se/rig/article/download/8485/7623/

Externa länkar