I den här artikeln kommer vi att utforska Carl Joachim Hambro (politiker) på djupet och allt detta ämne/person/datum har att erbjuda. Från dess ursprung till dess inverkan på det dagliga livet, genom dess influenser och möjliga framtida implikationer, kommer vi att dyka in i en uttömmande analys av Carl Joachim Hambro (politiker). Genom denna detaljerade utforskning hoppas vi kunna ge våra läsare en fullständigare och rikare förståelse av Carl Joachim Hambro (politiker), så att de kan uppskatta dess betydelse och relevans i dagens värld.
Carl Joachim Hambro | |
![]() Carl Joachim Hambro, 1950. | |
Född | 5 januari 1885[1][2][3] Bergen[4] |
---|---|
Död | 15 december 1964[1][2] (79 år) Oslo[5] |
Begravd | Vår Frelsers gravlund |
Medborgare i | Norge |
Utbildad vid | Universitetet i Oslo ![]() |
Sysselsättning | Politiker[6], författare, redaktör, journalist, översättare |
Befattning | |
Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1919–1921, Uranienborg (1919–1921)[7][8] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1922–1924, Kristiania (1922–1924)[7][9] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1925–1927, Oslo (1925–1927)[7][10] Partiledare (1926–1934) Stortingspresident (1926–1934)[7] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1928–1930, Oslo (1928–1930)[7][11] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1931–1933, Oslo (1931–1933)[7][12] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1934–1936, Oslo (1934–1936)[7][13] Stortingspresident (1935–1945)[7] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1937–1945, Oslo (1937–1945)[7][14] Ordförande för Norska Nobelkommittén (1945–1945) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1945–1959, Oslo (1945–1950)[7] Odelstingspresident (1945–1948)[7] Odelstingspresident (1949–1958)[7] Partiledare (1950–1954) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1950–1953, Oslo (1950–1954)[7] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1954–1957, Oslo (1954–1958)[7] | |
Politiskt parti | |
Høyre | |
Maka | Gudrun Grieg (g. 1910–)[15][16] Gyda Christensen (g. 1946–)[15] |
Barn | Edvard Hambro (f. 1911)[16] Carl Joachim Hambro (f. 1914) Johan Hambro (f. 1915) |
Föräldrar | Edvard Isak Hambro Nico Hambro |
Utmärkelser | |
Storkors av Sankt Olavs orden (1937)[17] Borgerdådsmedaljen S:t Olavsmedaljen[18] Haakon VII:s 70-årsmedalj Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden[17] Håkon VII:s jubileumsmedalj 1905–1955[17] | |
Redigera Wikidata |
Carl Joachim Hambro, född 5 januari 1885 i Bergen, Norge, död 15 december 1964, var en norsk journalist, författare, politiker, stortingspresident 1926-33 samt 1935-45, stortingsrepresentant för Oslo 1919-57, ledamot ledande i stortingets motståndsåtgärder vid den tyska invasionen av Norge 1940.
Hambro blev cand.mag år 1907. Sedan 1905 var han medarbetare i Morgenbladet, vars huvudredaktör han var mellan 1913 och 1920. 1921 blev han redaktör för Ukens revy. Perioden 1910 - 13 var han sekreterare i Nordmansförbundet och 1923 blev han dess ordförande. 1911 - 16 var han förbundets tidskriftsredaktör.
Hambro var 1910-1943 gift med Gudrun (”Dudu”) Grieg, och från 1946 med Gyda Christensen.[19]
År 1918 blev Hambro invald i stortinget som representant för Høyre. Från 1925 var han ordförande i Stortingets konstitutions- och utrikeskommitté och 1926-1928 var han stortingspresident. 1927 blev han Høyres ledare och 1928 - 34 samt 1945 - 54 var han ordförande i partiets landsstyrelse.
Hambros vältalighet och arbetsförmåga framstod som förstklassig och förde honom till många framskjutna ställningar i norsk politik.
I en tid präglad av starka antiparlamentariska stämningar slog han vakt om Stortingets ställning. Vid den tyska invasionen den 9 april 1940 blev hans insats legendarisk i och med att han ordnade med transport så att kungafamiljen och Stortinget i tid kom ut från Oslo och formulerade den så kallade Elverumsfullmakten, som gav regeringen befogenhet att utöva sin myndighet även utanför landets gränser. Hambro följde regeringen i exil och vistades under kriget mestadels i USA.
Hambro var ledamot av den norska delegation som 1923-24 förhandlade med Danmark om Grönlandsfrågan. 1926-27 var han norsk delegerad vid Nationernas Förbunds församling i Genève. Han var också förbundsförsamlingens siste president 1939-46. Han var därefter ordförande bland annat vid arbetslivskonferensen i Genève 1947.
Inom Stortinget var Hambro efter kriget president i Odalstinget och hyllades vid sin avgång 1957 som statsman och parlamentariker. Han tillerkändes livstidspension (æresgasje).
Hambro har skrivit bland annat:
|