Aragonit | |
![]() | |
Grupp | Aragonit (ortorombiska karbonater) |
---|---|
Strunz klassificering | 05.AB.15 |
Kemisk formel | CaCO3 |
Färg | Vit, röd, gul, orange, grön, blå och brun. |
Förekomstsätt | Spetsiga nålformiga kristaller, hexagonalt formad tvillingbildning samt stalaktitiskt och skorplikt. |
Kristallstruktur | Ortorombiska |
Tvillingbildning | Polysyntetiskt parallell till cyklisk |
Spaltning | {010} tydlig; {110} och {011} svag |
Brott | Svagt mussligt |
Hållbarhet | Skört |
Hårdhet (Mohs) | 3½–4 |
Glans | Glasglans, hartsaktig på brottytor |
Ljusbrytning | nα=1,530; nβ=1,682; nγ=1,686 |
Dubbelbrytning | δ=0,156 |
Optisk karaktär | Tvåaxlig negativ |
Dispersion | Svag |
Transparens | Mest genomskinlig |
Fluorescens | Ibland röd, skär, brun, gul, grön |
Streckfärg | Vit |
Specifik vikt | 2,95 |
Löslighet | Löslig i utspädd syra med koldioxidutveckling |
Typlokal | Molina de Aragón |
Övrigt | Färgas lila av så kallad koboltlösning i Meigens prov till skillnad från kalcit |
Referenser |
Aragonit är ett mineral av de två vanligaste naturligt förekommande kristallformerna av kalciumkarbonat, CaCO3. Den allra vanligaste formen är mineralet kalcit men det finns också en tredje ovanlig form vaterit. Aragonit bildas genom biologiska och fysiska processer, inklusive fällning från marina miljöer och sötvattensmiljöer och har fått sitt namn 1797 efter Molina de Aragón i Spanien. Mineralet aragonit upptäcktes och beskrevs av Abraham Gottlob Werner 1796.
Argonit har samma kemiska sammansättning som kalcit, men skiljer sig ändå åt genom större hårdhet och högre densitet. Kalcit tillhör det trigonala kristallsystemet medan aragonit tillhör det ortorombiska kristallsystemet.
Aragonit förekommer i utfällningar från varma källor, korallrev, pärlor, snigelskal, äggskal och snäckskal, men även i basalt och som droppstenar i grottor. Mineralet är relativt ovanligt i Sverige men har hittats i Långban, Värmland och Pahtohavare i Lappland.