Den här artikeln kommer att utforska inverkan och relevans av Apollo 7 i olika områden av det samtida samhället. Sedan dess uppkomst har Apollo 7 spelat en grundläggande roll i människors liv och påverkat kulturella, sociala, ekonomiska och politiska aspekter. Genom historien har Apollo 7 varit ett studie- och intresseobjekt och genererat debatter och reflektioner kring dess betydelse och betydelse. Genom en kritisk analys kommer vi att försöka bättre förstå inflytandet av Apollo 7 i olika sfärer, såväl som dess nutid och framtid i en allt mer sammankopplad och ömsesidigt beroende värld.
Apollo 7 | |||
![]() | |||
Statistik för uppdraget | |||
---|---|---|---|
Uppdrag | Apollo 7 | ||
NSSDC-ID | 1968-089A[1] | ||
Varaktighet | 10 dagar, 20 timmar, 9 minuter, 3 sekunder | ||
Uppskjutning | |||
Raket | Saturn IB | ||
Uppskjutningsramp | Cape Kennedy Air Force Station LC-34 | ||
Uppskjutning | 11 oktober 1968, 15:02:45 UTC | ||
Landning | |||
Landning | 22 oktober 1968, 11:11:48 UTC | ||
Omloppsbana | |||
Varv runt jorden | 163 st | ||
Besättning | |||
Befälhavare | Walter Schirra | ||
Pilot | Donn F. Eisele (huvudpilot) Walter Cunningham (månmodulpilot) | ||
![]() Donn F. Eisele, Walter Schirra och Walter Cunningham | |||
Kronologi | |||
|
Apollo 7 var den första bemannade uppskjutningen i Apolloprogrammet. Den sköts upp av en Saturn IB och var elva dagar, mellan den 11 och 22 oktober 1968, i omloppsbana kring jorden. Det var också den första amerikanska rymdfärden med en besättning på tre man.
Apollo 7 var den enda Apollofarkosten som sköts upp från Cape Canaveral Air Force Station's Launch Complex 34. Alla andra Apollofarkoster (inkluderat Apollo-Sojuz) och Skylab-uppdrag sköts upp från Launch Complex 39, vid närliggande Kennedy Space Center.
De tre som flög med Apollo 7 hade varit reservbesättning för Apollo 1.
Apollo 7 var en förtroendebyggare efter katastrofen med Apollo 1. Uppdraget var den första amerikanska rymdflygningen på 22 månader. Målet under färden var bland annat att sända de första livebilderna från amerikanskt rymdskepp vilket lyckades.
Huvudpiloten Eisele övade rendezvous och dockning med månlandningsmodulen. Övningen ledde till att manöverpanelen konstruerades om inför kommande flygningar.[2]
Utrustningen fungerade i övrigt utmärkt under flygningen. Kommando- och servicemodulens SPS-motor, som skulle ta rymdsonden i och ur omloppet runt månen, provkördes åtta gånger och gav ett resultat som var helt godkänt, med högst en procents avvikelse. Den kraftiga accelerationen från SPS-motorn fick huvudpiloten att säga att det kändes som en ”spark i baken” och Schirra utropade på Flinta-manér ”Yabbadabbadoo!”.[3]
Landningen efter 10 dygn och 20 timmar gick perfekt.
I nästan 30 år var Apollomodulen lånad till National Museum of Science and Technology of Canada tillsammans med Wally Schirras rymddräkt. År 2003 flyttades den till National Air and Space Museum Steven F. Udvar-Hazy Center.
|
|