I den här artikeln kommer ämnet Antonello da Messina att tas upp, som har fått relevans de senaste åren på grund av dess genomslagskraft inom olika områden. Antonello da Messina är ett ämne som har väckt intresse hos experter och forskare, liksom hos allmänheten, på grund av dess betydelse och betydelse i dagens samhälle. I den här artikeln kommer olika aspekter relaterade till Antonello da Messina att analyseras, från dess ursprung och historia till dess inflytande idag. Olika synpunkter och åsikter i frågan kommer att granskas, i syfte att ge en heltäckande och fullständig vision om detta ämne. Dessutom kommer reflektioner och slutsatser att erbjudas som inbjuder till reflektion och debatt, i syfte att fördjupa förståelsen av Antonello da Messina och dess påverkan på samtiden.
Antonello da Messina, född cirka 1430 i Messina, Italien, död 1479 i Messina, var en italiensk målare under ungrenässansen, verksam på Sicilien.
Äldre uppgifter om att Antonello själv gjort en resa till Flandern och därifrån fört kännedom om oljefärgen till Italien är tvivelaktiga. Bekantskapen med det flandriska måleriet torde han ha gjort redan i sin ungdom i Neapel där han såg arbeten av nederländska konstnärer och kan ha studerat för Colantonio, vars stil utgick från Jan van Eyck. Han lärde sig van Eycks sätt att använda oljefärg och uppnådde en känslig syntes mellan den nordliga och den italienska stilen. När Antonello arbetade i Venedig (1475) överförde han denna kunskap till Giovanni Bellini, förändrade dennes sätt att måla och utövade genom Bellini ett stort inflytande på den venetianska skolans utveckling.
I målningen Marie bebådelse, kanske Siciliens mest berömda, lägger Antonello med ett reducerat färgspektrum och återhållsamma gester in ett maximum av medkänsla. Den geometriska strängheten tyder på att han ingående studerat Piero della Francescas formspråk.
Det synes troligt att Antonello med sin gärna emaljaktigt djupa färg och kraftiga plastik har befordrat oljemåleriet i Venedig. Särskilt karakteristiska för honom är de små knappa mansporträtten i bröstbild med face åt vänster och blicken riktad på betraktaren, ofta virtuost modellerade och inte utan psykologiskt liv. Nämnas här kan ett självporträtt, Kondottiären i Louvren och Ung venetianare i Berlin. Antonellis lugna, allvarliga porträttstil har influerat Alvise Vivarini.
|