Idag går vi in i den spännande världen av André Jolivet. Genom historien har André Jolivet varit föremål för studier, beundran och kontroverser. Sedan starten har den väckt nyfikenhet hos de mest rastlösa sinnen, som har försökt reda ut dess mysterier och förstå dess inverkan på samhället. Genom den här artikeln föreslår vi att utforska de olika aspekterna relaterade till André Jolivet, från dess ursprung till dess relevans idag. Vi kommer att fördjupa oss i dess rötter, analysera dess olika aspekter och reflektera över dess inflytande på mänsklig utveckling. André Jolivet är ett fascinerande ämne som förtjänar att utforskas ur flera perspektiv, och det är vår önskan att erbjuda en uttömmande analys som bidrar till att berika kunskapen i denna fråga.
André Jolivet | |
![]() André Jolivet 1930 | |
Levnad | |
---|---|
Född | 8 augusti 1905 Paris, ![]() |
Död | 20 december 1974 (69 år) Paris, ![]() |
Begravd | Montmartrekyrkogården |
Tonsättare | |
Aktiva år | 1935–1974 |
André Jolivet, född 8 augusti 1905 i Paris, död där 20 december 1974, var en fransk tonsättare.
Efter att först ha utbildat sig till lärare började Jolivet studera för den franske tonsättaren Paul Le Flem och sedan för Edgard Varèse. 1935 debuterade han med Mana, sex stycken för piano. 1936 bildade han tillsammans med Yves Baudrier och Olivier Messiaen gruppen Groupe Jeune France (Unga Frankrike), en grupp som skulle stödja den nya franska musiken. Mellan 1943 och 1959 var han dirigent vid La Comédie-Française, Frankrikes nationalteater, och komponerade mycket tillfällighetsmusik. Mellan 1962 och 1972 var han lärare i komposition vid Pariskonservatoriet (Conservatoire national supérieur de musique et de danse de Paris). Jolivet är begravd på Cimetière de Montmartre (Montmartrekyrkogården).
Jolivet använde alla tekniska resurser för att skriva en energifylld musik, ofta modal, med klang och djärv rytmik. Han var särskilt förtjust i att skriva virtuos konsertant musik, bland annat för ett av de allra första elektroniska instrumenten, Ondes Martenot, för trumpet och piano, för flöjt, piano, harpa, fagott och harpa, slagverk och för violin och cello.
Han skrev också symfonier och balettmusik (till texter av Molière, Paul Claudel, Pierre Corneille eller Plautus) samt för marionetteater.