I dagens värld är All världens berättare ett relevant ämne som har fångat samhällets uppmärksamhet i allmänhet. Dess inverkan har märkts i olika aspekter av det dagliga livet, och genererat debatter, reflektioner och betydande förändringar inom olika områden. Eftersom All världens berättare fortsätter att vara ett fokus för intresse och kontrovers, är det viktigt att helt analysera dess implikationer och konsekvenser, samt utforska möjliga lösningar och vägar framåt. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av All världens berättare, utforska dess rötter, dess nuvarande dimensioner och dess möjliga utveckling i framtiden.
All världens berättare | |
Publikationstyp | Tidskrift |
---|---|
Grundad | 1945 |
Nedlagd | 1956 |
Språk | Svenska |
Förlag | Åhlén & Åkerlund ![]() |
Libris ![]() |
All världens berättare var en litterär tidskrift utgiven mellan åren 1945 och 1956 av Åhlén & Åkerlunds förlag som presenterade svensk och utländsk berättarkonst från olika tider.
Målsättningen med tidskriften var, med redaktör Karl Johan Rådström ord i det första numret, att erbjuda ”god, underhållande och bildande litteratur från alla världens länder”. All världens berättare blev till en början mycket populär och nådde under sina första år en upplaga på omkring 40 000, men upplagan började senare sjunka och det blev till slut anledningen till att tidskriften lades ned 1956.[1]
Redaktörer var Karl Johan Rådström (1945–1952), Staffan Andræ (1952–1954), Lars Malmström (främst huvudredaktör 1954–1956), Magnus von Platen (litterär redaktör 1954–1955), Gert Landen (huvudredaktör 1956) och Mårten Edlund (litterär redaktör 1956). [1]