Ölands landskapsvapen

I dagens värld har Ölands landskapsvapen blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av individer. Vikten av Ölands landskapsvapen ligger i dess direkta inverkan på människors dagliga liv, samt dess inflytande på olika aspekter av samhället. Sedan dess uppkomst har Ölands landskapsvapen skapat en stor debatt och har varit föremål för ett flertal studier och forskning som försöker förstå dess väsen och dess inverkan i olika sammanhang. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska innebörden och betydelsen av Ölands landskapsvapen, såväl som dess implikationer idag.

Ölands landskapsvapen
Ölands vapen.svg
Blasonering”I blått fält en gående hjort av guld med rött halsband och röd beväring.”

Ölands landskapsvapen är: I blått fält en gående hjort av guld med rött halsband och röd beväring. Vapnet kröns i likhet med alla landskapsvapen av en hertiglig krona.

Ölands vapen fanns med vid Gustav Vasas liktåg 1560. Den första avbildningen finns i en handskrift från 1562, där hjorten dock har en annan färg på beväringen. 1569 fick änkedrottningen Katarina Stenbock Åland som förläning, och landskapet tilldelades ett vapen med två rådjur över varandra, eventuellt med fältet bestrött med rosor. Landskapens likhet i både namn och vapen ledde dock tidigt till förväxling, och bland annat fastställdes Ölands vapen 1884 som "I blått fält tvänne öfver hvarandra gående rådjur, guld, samt nio fembladiga rosor, silfver, i tre rader."[1]. Vid revisionen 1944 återställdes dock tidigare utseende och hjorten försågs med ett halsband som skulle utmärka kungligt jaktbyte – och skilja vapnet från Ålands. Vapnet ingår tillsammans med Smålands landskapsvapen i vapnet för Kalmar län.

Ölands landskapsflagga

Sedan i varje fall 1980-talet fungerar vapenbilden också som landskapsflagga för Öland. Denna är vanligt förekommande inom landskapet.

Bildgalleri

Se även

Källor

  1. ^ Hildebrand, Hans. ”Heraldiska studier. II. Landskapens vapen”. Antiqvarisk tidskrift för Sverige, nionde delen, första och andra häftet. Stockholm: Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. sid. 55. Libris 8982887. http://www.archive.org/details/antiqvarisktidsk09kung. Läst 12 februari 2012