Ärlor
I dagens värld har Ärlor blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett stort antal människor. Sedan sitt ursprung har Ärlor genererat debatt, analys och reflektion inom olika områden, både på personlig och professionell nivå. Dess inverkan på det moderna samhället är obestridlig, och dess inflytande sträcker sig till olika områden, från kultur och politik till teknik och ekonomi. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika aspekterna och perspektiven av Ärlor, i syfte att bättre förstå dess betydelse och betydelse i dagens värld.
| Ärlor | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Motacillidae | |
| Auktor | Motacillidae Vigors, 1825 |
| Släkten | |
| Synonymer | |
| |
 Hedpiplärka (Anthus rubescens) | |
Ärlor (Motacillidae)[2] är en familj med relativt små och slanka ofta marklevande tättingar med lång stjärt och rak spetsig näbb. Familjen har representanter på alla världens kontinenter, artrikast i Afrika.
Utbredning och systematik
Släktskap med andra familjer
Ärlorna ansågs traditionellt stå nära lärkorna, men DNA-studier visar att de inte alls är varandras närmaste släktingar. Istället ingår den i överfamiljen Passeroidea, bland sparvar och finkar.
Systematik inom familjen
Inom familjen har den traditionellt delats in i sex släkten i tre morfologiskt tydliga grupper: de mycket långstjärtade och ofta färgglatt tecknade ärlorna, de mycket kryptiskt tecknade piplärkorna i Anthus samt de kraftigare gul- eller rödbröstade afrikanska sporrpiplärkorna. De senare förekommer endast i de tropiska delarna av Afrika medan ärlor främst förekommer i Europa, Afrika och Asien, med två arter som häckar i Alaska. Piplärkorna är den grupp som har störst global spridning och återfinns över stora delar av Gamla världen men även i Amerika och på öar ute till havs, så som Nya Zeeland och Falklandsöarna.
DNA-studier visar dock att denna uppdelning inte är så tydlig som man tidigare trott. Exempelvis verkar Anthus-arter som ängspiplärka stå närmare de afrikanska sporrpiplärkorna än exempelvis fältpiplärka. Vidare har två arter som haft sin hemvist i andra familjer förvånande nog visat sig vara djupt inbäddade i familjen. Den mycket kortstjärtade sãotoméärlan ansågs fram till nyligen stå nära långnäbbar i släktet Macrosphenus (idag i familjen afrikanska sångare), men den visar sig istället vara en Motacilla-ärla.[3] Vidare är den art som tidigare kallats madanga på den lilla ön Buru i Indonesien och som traditionellt och okontroversiellt ansetts vara en glasögonfågel istället systerart till papuapiplärka, trots sin mycket avvikande morfologi, varför den nu istället på svenska kallas burupiplärka.[3]
Släkten i familjen
Indelning i släkten efter Clements et al:[4]
- Släkte Dendronanthus – trädärla
- Släkte ärlor (Motacilla) – 12–13 arter, inklusive sãotoméärla (se ovan)
- Släkte piplärkor (Anthus) – drygt 40-talet arter, inklusive burupiplärka (se ovan), troligen parafyletiskt gentemot Macronyx
- Släkte Tmetothylacus – guldpiplärka
- Släkte Hemimacronyx
- Citronpiplärka (Hemimacronyx chloris) – placeras ofta i Anthus
- Släkte Macronyx – åtta arter
Se även
Referenser
- ^ "ärlor och piplärkor". ne.e. Läst 16 november 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson, and M. Irestedt Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
Externa länkar
- www.zoonomen.net - Passeriformes
|