Åkerviol
Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Åkerviol, som har skapat stort intresse inom olika områden de senaste åren. Sedan dess uppkomst har Åkerviol fångat experternas och allmänhetens uppmärksamhet på grund av dess relevans och genomslagskraft i dagens samhälle. Under hela detta skrivande kommer olika aspekter relaterade till Åkerviol att utforskas, såsom dess ursprung, evolution, inflytande och möjliga framtida implikationer. Likaså kommer olika perspektiv och tillvägagångssätt att analyseras som gör att vi bättre kan förstå vikten av Åkerviol i det aktuella sammanhanget.
| Åkerviol | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Malpigiaordningen Malpighiales |
| Familj | Violväxter Violaceae |
| Släkte | Violsläktet Viola |
| Art | Åkerviol V. arvensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Viola arvensis | |
| Auktor | Murray |
Åkerviol (Viola arvensis) har nästan alltid små, oansenliga blommor med vita eller gulvita kronblad; honungstecknen är dock desamma som hos styvmorsviol (Viola tricolor). Arten ansågs av Linné som en variant av V. tricolor. Dess arträtt är säker och grundar sig inte endast på kronbladens färg och ringa storlek, utan på flera kännetecken från befruktningsdelarnas finare byggnad, som dock inte kan tydligt ses med obeväpnat öga. Vid ingången till sporren, innanför det gula "honungsmärket", ses en liten ränna, som framtill vidgar sig till en grop och på båda sidorna kantas av fina, täta hår. Här avlagrar sig de ur ståndarknapparna fallande ståndarmjölet och magasineras för att ligga i beredskap att bortföras av insekter (jämför jungfrulin). Denna ränna är framtill öppen hos V. arvensis men ser ut att vara avspärrad hos V. tricolor emedan hår från sidorna mötas framför dess ingång. Åkerviolen finns i många varieteter och former upp till lappmarkerna och Finnmarken. De tillhör dels vildmarken, där de liksom V. tricolor växer på berghällar, klippterrasser och liknande ställen, dels är de allmänna på odlad jord. V. arvensis har något större fröhus än V. tricolor och en ofantligt stark fröproduktion.
Korsningar mellan åkerviol och styvmorsblomma är vanliga.
Åkerviol innehåller en speciell sorts proteiner, som kallas cyklotider, som den använder som försvar mot angripande smådjur, till exempel larver och insekter.
Externa länkar
- Den virtuella floran - Åkerviol
- Åkerviol i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Åkerviol.
