Plattektonik i Stilla havet

Plattektonik är den vetenskapliga termen för hur jordens yttersta skikt, jordskorpan, är uppdelad i flera stora plattor som rör sig i förhållande till varandra. Dessa plattor är inte en enhetlig massa utan består av olika geologiska formationer som havsbotten, kontinenter och vulkaniska öar. Plattektonikens teori är en integrerad del av geovetenskapen och har förklarat flera geologiska fenomen, som jordbävningar, vulkaniska utbrott och bergskedjebildning.

Stilla havets plattektonik

Stilla havet är det största havet på jorden och utgör omkring en tredjedel av världens yta. Det är också det hav som har den mest komplicerade plattektoniska strukturen. Stilla havets plattor kan grovt delas in i två kategorier: stillastående plattor och rörliga plattor. Stillastående plattor rör sig inte i förhållande till varandra, medan rörliga plattor kan kollidera, glida ifrån eller röra sig under varandra.

Stillastående plattor

Japanska plattan och Filippinska plattan är två av de stillastående plattorna i Stilla havet. Japanska plattan är en av de största och täcker en stor yta runt Japan, Koreahalvön och Östra Kina. Filippinska plattan är mindre men mycket komplex. Den består av flera mindre plattor som alla tillsammans utgör Filippinerna och omkringliggande områden.

Rörliga plattor

Pacifiska plattan och Nordamerikanska plattan är två stora rörliga plattor i Stilla havet. Pacifiska plattan täcker en stor andel av Stillahavsområdet och är den som orsakar majoriteten av jordbävningarna och vulkanutbrotten i området. Den har flera gränser där den kolliderar eller glider ifrån andra plattor, som Nordamerikanska plattan, Juan de Fuca-plattan och Filippinska plattan.

Pacifiska ringen

Pacifiska ringen är en zon runt Stilla havet där majoriteten av världens vulkanaktivitet och jordbävningar äger rum. Zonen sträcker sig från Andarna i Sydamerika till Nya Zeeland, Filippinerna och tillbaka till Sydamerika igen. Pacifiska ringen är ett resultat av de många plattgränserna runt om i Stilla havet där enorma krafter är i rörelse.

Pacifiska ringens öar

Många öar runt Stilla havet ligger i Pacifiska ringen och är resultatet av vulkanisk aktivitet på plattgränserna. Hawaiiöarna är en av de mest kända ögrupperna och består av flera vulkaner därav dess karaktäristiska topografi. Andra öar som ligger i Pacifiska ringen är Galapagosöarna, Marianaöarna och Aleuterna.

Pacifiska platens subduktion

Subduktion är processen där en platta glider under en annan och sjunker ner i jordens mantel. I Stilla havet är det vanligt att den tunga Pacifiska plattan subduceras under den lättare kontinentalplattan. Denna process är en viktig faktor för bildning av bergskedjor och vulkaniska öar.

Bergskedjebildning

Medan Pacifiska plattan subduceras under en kontinentalplatta bildas en djuphavsgrav framför subduktionszonen och berget på kontinentalplattan pressas upp och bildar en bergskedja. Ett exempel på detta är the Andes i Sydamerika. Efter att ha subducerat under Sydamerika i över 100 miljoner år har Pacifiska plattan skapat en djuphavsgrav framför kusten och orsakat uppresning av Andesbergen.

Vulkaniska öar

Under subduktionen av Pacifiska plattan under en kontinentalplatta kan också magma tränga upp genom jordskorpan och skapa vulkaniska öar. Ett exempel på detta är Japanöarna, som ligger i en subduktionszon mellan Pacifiska plattan och Nordamerikanska plattan. Subduktionen orsakar jordbävningar och vulkanutbrott som ofta påverkar den lokala befolkningen och ekonomin.